publicerad: 2023
ÖKNAMN ø3k~nam2n, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(öck- 1587–1702 (: öcknampna, avledn.). ök- (öö-) 1541 osv. öke- 1543–1844. ökne- 1595; se för övr. NAMN)
Etymologi
[fsv. öknamn; jfr fd. økenavn (d. øgenavn, nor. bm. økenavn), fvn. aukanafn (nor. nn. aukenamn; nyisl. auknefni), meng. ekename, nekename (eng. nickname); jfr äv. det besläktade mlt. ȫkelname (varav t. ekelname); ssg till NAMN med förleden bildad till stammen i ÖKA, v., l. det sbst. som föreligger i fvn. auki, ökning, urspr. alltså: namn som läggs till l. utökar annat namn, tillnamn. — Jfr ÖKNÄMNA, ÖKNÄMNARE]
1) (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) (identifierande) tillägg till dopnamn l. egentligt namn, tillnamn; förr äv.: smeknamn; jfr BINAMN (a), VEDER-NAMN. Linc. (1640). Eget är att hvarje bonde här har sitt eget öknamn eller hvardagsnamn, som alltid begagnas man och man emellan – ja, stundom af den sjelf, som bär namnet. Borgström ResVerml. 44 (1845). (Sv.) Öknamn .. (eng.) nickname .. (äv.) by-name, sobriquet. WoH (1904). Ända sedan sagotiden har tillnamn eller öknamn, som det vanligen kallas, tilldelats både kungar och andra. Ännu i dag händer det att en person lätt får ett tillnamn av någon händelse eller någon egenskap. ByggnArbMinn. 133 (1950).
2) [eg. specialanv. av 1] mer l. mindre nedsättande l. förödmjukande tillnamn l. benämning på ngn; särsk. om sådant namn osv. syftande på kroppsliga egenheter l. själsliga egenskaper hos den så benämnda; ibland äv. om sådan benämning på ngt sakligt (särsk. plats l. lokalitet); jfr KLÄCK-NAMN, O-NAMN, SMÄDE-NAMN, SPE-NAMN, SPOTT-NAMN, VEDER-NAMN. UpplDomb. 3: 101 (1541). Bleff Jörenn Perssonn i Skölinge sacker 40 m(ark) för th(ett) hann haff(ue)r slaghett Erich i Åssa och kallett hono(m) öcknamp(n). SörmlH 16: 84 (1587). Jag bekiänner at alle de öknam, som man gemenligen gifwer tokar, hörer mig til; jag är en stor flabber, en ofat sten, en dum åsna. Österling Ter. 2: 167 (1700). Titus Maccius Plautus .. egentliga namn var Titus; tillnamnet Plautus är ett öknamn: ”Den plattfotade”. Montelin VLittH 2: 16 (1931). Sitt förhatliga öknamn hade han .. fått i skolan. Nilsson HistFärs 135 (1940). Man hade öknamn på byarna, men det kunde hända, att det ej var så illa ment. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 157 (1949). En dag som förflyter utan att jag får öknamn kastade efter mig är en bra dag. Diakité DroppMidn. 66 (2016).
Avledn. (till 2): ÖKNAMNA, v. (numera bl. tillf.) öknämna; jfr namna 3. Truls Matzson i Salmestorp säger, att Oluf Mårtenson Skreddare haf(wer) öcknampnat honom. ÄARäfst 45 (1596). Den spanska skogssnigeln eller mördarsnigeln, öknamnad så eftersom den vräker i sig grönsaker, rabattväxter och sina artfränder. ÖgCorr. 31/7 2015, s. 8.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content