SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖSA ø3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Torpson Norden 323 (1887) osv.) ((†) -er TullbSthm 14/5 1573, Hasslöf SvVästkustf. 383 (1949)).
Ordformer
(össer, pl. 1573. ösa 1871 osv.)
Etymologi
[sv. dial. ausa, äsa; jfr d., nor. bm. øse, fvn. ausa (nor. nn. ause), mlt. ose; till ÖSA, v.]
(numera mindre br.) skopa (se SKOPA, sbst.1 1); jfr ÖSARE. Hackar och Össer. TullbSthm 14/5 1573. Här ser man manfolken med deras yxa och knif bearbeta virket till skyfflar, tråg, ösor, skedar o. s. v. Torpson Norden 323 (1887). I några trågliknande fat och hyperlånga ösor visar .. (formgivaren) en utsökt känslighet i formen. Form 1952, s. 215. Husgerådsavdelningen en trappa ned 2 st rostfria ösor + skumslev 33:75. DN 26/3 1981, Nordväst s. 24. SvD 17/10 1986, Weekend s. 3. — jfr MJÖL-ÖSA.
Spoiler title
Spoiler content