publicerad: 2023
ÖSA ø3sa2, v., förr äv. HÖSA, v.2 -er, -te, -t, -t (Joh. 2: 9 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -ar Landsm. XVII. 1: 20 (1671); sup. -it FoU 15: 50 (1902); p. pf. -at Linc. Ssss 4 b (1640), Wollimhaus Ind. (1652), -en Lind 2: 132 (1738), -et Lind 2: 132 (1738)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr ÖS, sbst.1
Ordformer
(hös- (-öö-, -öösz-) 1639–1902. ös- (ø-, öö-, öösz-) 1521 osv. öss- (-sz-) 1525 (: Ösze kättell)–1639 (: öszkar))
Etymologi
[fsv. ösa, sv. dial. ösa, hösa, äsa; motsv. fd., d., nor. bm. øse, fvn., nor. nn. ausa (nor. dial. äv. hausa), mlt. ōsen, mnl. osen (nl. hoozen), mht. ōsen, œsen; till den rot som äv. föreligger i lat. haurire, ösa, o. senare leden i gr. έξαύειν, ta ut; formen hösa gm tillskott av ett ej ursprungligt h. — Jfr EXHAUSTOR, HÖSENFLÖS, ÖSA, sbst., ÖST, sbst.1]
1) hämta upp (vätska, äv. ngt med fast form (se b)) med hjälp av skopa (se SKOPA, sbst.1 1) l. annat kärl; särsk. liktydigt med: skopa (se SKOPA, v.2 1), hinka (se HINKA, v.2); särsk. med källan varur ngt hämtas angiven med prep.-uttr. inlett med ur (se särsk. c), förr äv. av; äv. (o. numera i sht) med inbegrepp av l. enbart med tanke på att vätskan (l. ngt med fast form) (därefter) hälls i kärl l. skål l. behållare o. d. (särsk. med prep.-uttr. inlett av (ut)i angivande kärl osv. i vilket ngt hälls) (äv. med objektsväxling, med obj. angivande kärl osv. vari ngt hälls); äv. dels utan obj., dels med anslutning till 4 (se särsk. b), dels bildl. (se c). Vi öste våra tallrikar fulla med soppa. När thå kökemestaren smakadhe watnet som war wendt j wijn, och icke wiste hwadhan thet komet war, men tienarena som watnet öst hadhe wiste thet. Joh. 2: 9 (NT 1526). Och the komo til hopa j Mizpa, och öszte watn och guto vth för Herranom, och fastadhe then daghen. 1Sam. 7: 6 (Bib. 1541). Ther Brunnar fattas, aff hwilke .. tu må medh en hinck .. och Skopa, eller embar hösa. Schroderus Comenius 583 (1639). (Astarbeas) ogudachtige Siäl steg .. ned til de bedröflige ställen, hwarest de grymme Danaider .. ösa watn uti ihåliga Käril. Ehrenadler Tel. 308 (1723). Om uti det ena röret höses qwicksilfwer, och i det andra watten, så står wattnet 14 gånger högre än qwiksilfret. König Mec. 35 (1752). Fogden hemtade ölet med en ”däppa” (hornslef) ur kitteln och öste det i de åtta snipaskålar, som han hade i förvar. 1MinnNordM XI. 3: 8 (1885). Den gamla frun, som hade soppskålen framför sig, öste och öste med sleven. Lagergren Minn. 1: 90 (1922). — jfr I-, IN-, NED-, OM-, SAMMAN-, UPP-, UT-ÖSA. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Han öser watn med såld som lärer vtan book. SvOrds. A 8 b (1604). Ösa Wälling på söndrigt faath. Grubb 914 (1665). Öse man ej med såll, hvad sållet rinner igenom. Nicander GSann. 19 (1766).
b) med avs. på ngt mer l. mindre finfördelat med fast form; äv. dels med mer l. mindre utpräglad anslutning till 4, i fråga om att ngt i stor mängd o. med kraft hälls l. slängs i ngt, dels mer l. mindre liktydigt med: skyffla (se SKYFFLA, v. 1). Poiken skänkte wijnet i kalken, muncken såppade oblatet småt i ena sked, öste i kalken, rörde thet samman. Bolin Dagb. 34 (1668). Wid torsdagens starka åskskräll .. slog åskan ned ij närheten af hamnsmedjan, hwarwid smeden, som stod utanför och öste kol, kände ett starkt slag mot bröstet. Kalmar 10/8 1889, s. 1. Jag öser sex skopor kaffepulver i bryggaren och sätter på den. Bredow BaraInte 258 (2009). Risken (är) stor att många tröttnar och börjar ösa alla sopor i en och samma behållare. VestmLT 19/3 2019, 2: 18. — särsk. (numera mindre br.) med avs. på nors, i fråga om att fånga nors med håv. Om aftonen voro bönderne och öste norss midt framför huset vid Kungsör, bekom en bonde, som var hemma i Skillinge, med norsshofven en lax, som var 5 qvarter lång. Carl XI AlmAnt. 261 (1693). Torpare och fattigt folk lega sig rum eller ställen vid ström-stranden, der de om nätterna stå och ösa Nors med håf. VetAH 1755, s. 206. Östergren (1971).
c) i mer l. mindre bildl. anv. I skolen ösa watn medh glädhi vthu helsobrunnomen. Jes. 12: 3 (Bib. 1541). (De) förspilla .. bådhe Mödhan och Arbetet, som vthur the Rabiners Skriffter then helga Bibels rätta Mening och Förstånd ösa wilja. Schroderus Os. 1: 110 (1635). All stor konst har öst ur sin samtid. Strindberg TrOtr. 2: 258 (1890). (Olaus Petri hade tillsammans med sina medarbetare) översatt och 1526 på svenska utgivit Nya testamentet och därigenom givit hela svenska folket möjlighet att självt ösa ur kristendomens källa. SvFolket 3: 104 (1938). En sådan här jättesatsning måste förstås ha sponsorer och andra ekonomiska tillskyndare. Nationalmuseum har inte precis såar av guld att ösa ur. DN 1/10 1993, På stan s. 22. — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: undfå l. vederfaras. Th(e)n som from är ha(n) öser welwiliugheet när herrano(m), men en wrongwijs scal fördömd warda. SalOrdspr. 12: 2 (öv. 1536).
d) (†) ss. vbalsbst. -ning: liten mängd dryck, slurk (se SLURK, sbst.1) l. slurp; anträffat bl. i ordböcker. (Lat.) Haustus .. (sv.) Ösning, slurp, dryck. Linc. Ll 4 a (1640). Ekblad 157 (1764).
2) utan (mer framträdande) tanke på förutgående uppskopande l. (upp)hämtande: hälla l. slå l. gjuta (ngt flytande) (över l. på ngt (l. ngn)); särsk. i fråga om att vid stekning slå sky l. fett l. spad över det som tillagas; äv. dels med objektsväxling, med obj. betecknande det som överöses med vätska o. d.: överösa l. övergjuta (ngt (l. ngn)) (med ngt), dels utan obj.; äv. i fråga om att ngt (finfördelat) med fast form hälls l. slungas över ngt; äv. bildl. (se särsk. slutet slutet); jfr BE-GJUTA, ÖVER-GJUTA. Träd .. (köttet) på spetet och lät dhet steekas, men förgiät intet at ösa jempligen aff Spadet dher på. Salé 15 (1664). När man öfwer thetta Sneckeskahls-pulvret, höser en starck och god win-ättickio, in til thes thet går 2. twär finger ther öfwer. Roberg Beynon 43 (1727). Steken öses med sin sky. HemKokb. 67 (1905). Den blide Jarlen stod i ett badkar av trä och lät sig ösas med varmt vatten. ArbT 5/4 1947, s. 7. Van Veeteren öste vatten på de heta stenarna så att ångan steg till det uthärdligas gräns. Nesser FallG 126 (2003). (Han) stod utanför Svinsjöstugan och öste grus över den isiga uppfarten. KarlskogaT 12/1 2009, s. 4. Ugnsrosta i 1 timme utan lock och ös sedan kycklingen med spadet i formen. SvD 8/5 2022, Mat&resor s. 18. — jfr BE-, PÅ-, UT-, VATTEN-ÖSA. — särsk. med anslutning till 4: i stor mängd hälla l. slunga (ngt) (över ngt (l. ngn)): vräka (på); särsk. med avs. på projektiler som vräks över fiende l. område o. d. Hon öste ketchup över pommes fritesen. Ett talrikt artilleri, som .. i 16 timmar öste öfver dem ett regn med kulor af alla slag, drufhagel och till och med granater. AB 4/4 1848, s. 1. En kommunistyngling av den mera tilltagsna sorten passade på tillfället att ösa ett regn av flygblad över första kammarens ledamöter. SvD(A) 6/3 1930, s. 8. Generalen upprepade att det inte planeras någon stormning av Groznyj. Samtidigt hävdade en korrespondent .. att de ryska befälen i fält bara väntar på en order om att ösa artillerigranater och bomber över staden. BoråsTidn. 10/12 1999, s. 24. jfr SAND-ÖSA. särsk. i bildl. anv.; särsk.: ge (ngt abstrakt, särsk. beröm l. klander) i överflöd; särsk. i sådana uttr. som ösa sin vredes skålar över ngn (l. ngt) (se SKÅL, sbst.2 1 f slutet). Hustrun slöszer och öser i Pack (dvs. pock) .. / På sijne Kiäringar. BröllBesv. 364 (c. 1660; uppl. 1970). Man bör ursäkta .. Horatius och Virgilius, för det öfwerdrifne beröm, de höste på Augustus, desse Poeters Wälgörare. 1Saml. 1–6: 164 (1773). I det altjämnt stigande klander som nu öses öfver hans minne, kommer han snart at gälla för en tyran. AnderssonBrevväxl. 1: 293 (1857). Kommissarien gav sig nu att ösa ovett över befälet ombord. Högberg Frib. 208 (1910). Han har öst eleganta giftpilar över den militära byråkratin under kriget, över komiska sidor hos engelskt universitetsliv (osv.). MorgT 1948, nr 311, s. 7.
3) medelst ösande (i bet. 1) l. pump (l. annan uppfordringsanordning) befria (ngt) från (all) vätska; särsk. (o. numera företrädesvis): med hjälp av öskar länsa (se LÄNSA, v.2 1) (mindre båt); särsk. i uttr. ösa läns (se LÄNS, adj. 1); äv. dels utan obj., dels bildl. (se b). Tiil Gudmundh pædherson ath han lather rænsa och ösa suanen. G1R 4: 104 (1527). Att effter thet våre vndersåter på salobergit haffua medt stor möde och bekostning företagit gambla gruffuones ösning. G1R 5: 106 (1528). Skulle något hyresgästens barn .. uti brunnen genom vårdslöshet nedfalla, vare hyresgästen första gången skyldig att på sin bekostnad låta detsamma upphemta och väl ösa brunnen. Hedenstierna Kaleid. 39 (1884). När så jullen var öst och i öfrigt färdig, och han skulle stiga ned i den, häjdade han sig plötsligt. Rydberg Vap. 70 (1891). Jag tyckte det var härligt att komma ut på sjön så jag öste gärna. GbgP 10/2 2013, s. 38. — jfr AV-, BORT-, BOTTEN-, UPP-, UT-, VATTEN-ÖSA. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Länge öst, blijr snart förlöst. Grubb 484 (1665). Små brunnar äre snart öste. Grubb 738 (1665). Man måste antingen ösa eller sjunka. Rhodin Ordspr. 95 (1807).
b) mer l. mindre bildl. Än stormarna fösa / De böljor med hot; / Knappt döden vi ösa / Med öskaret mot. Sehlstedt 2: 125 (1832, 1862). Hvem skall nu min gåta lösa? – Den källan till bottnen kan ösa. Sander Ros 19 (1876). Nej, jag kan inte vara pessimist, säger Birgit bestämt (apropå klimathotet) .. Och visst är jag med och öser ekan trots att den ser ut att sjunka. FaluKurir. 26/2 2020, s. 9.
4) intr. l. tr., i fråga om att ngt sker l. görs intensivt l. med kraft l. att ngt förekommer l. frambringas i stor mängd; jfr 1 b, 2 slutet.
a) i fråga om kraftigt o. ymnigt regnande (ngn gg äv. i fråga om annat väderförhållande); särsk. (o. i sht) i sådana uttr. som det l. regnet öser ner, det hällregnar; jfr b. Gips sades finnas wid kalk-bruket uti små springor, men som rägnet öste neder, kunde jag sjelf ej finna minsta tecken dertil. Linné Sk. 196 (1751). Samtidigt öste hagelströmmar ned i kaskader. Hemberg ObanStig. 223 (1896). Det öste ner, hvarför matsalen häruppe ordnades till festsal med de långa .. blomsterfestonerna och med japanska lyktor. Eugen BrevBer. 251 (1898). Att man knappast orkar vakna, då diligensen .. klockan tolf på natten i ösande hällregn stannar framför posthuset i Hamburg. Solnedg. 3: 57 (1912). — jfr NED-ÖSA.
b) i annan anv.; i sht vard. Han öste vidare med gäll röst och förvånande brådska i tungan, händerna, ögonen. Högberg Utböl. 1: 54 (1912). Det allra senaste uttrycket för att spela hot lär vara att ösa. Orkesterjourn. 1935, nr 11, s. 14. När första låten vevas igång börjar publiken längst fram att ösa å det våldsammaste. GbgP 24/5 1993, s. 28. En het diskussion uppstod .. och det slutade med att Niklas öste en ölflaska genom ett av restaurangens fönster. SDS 14/12 1994, s. C1.
Särsk. förb.: ÖSA AV10 4. till 1: ösa l. vräka bort (ngt). (Sv.) Det är för mycket vatten i grytan, ös af något, (eng.) There’s too much water in the pot, lade out part of it. Widegren (1788). Han öste av snön (vid skottningen av taket) och var nästan klar när olyckan skedde. SundsvT 25/2 2018, s. 9. jfr avösa. —
ÖSA BORT10 4. till 1 (b): gm (kraftfullt) ösande avlägsna ((stor mängd av) ngt); i sht förr äv. bildl.: förslösa l. till övermått spendera; jfr ösa av, ösa ut. Skulle då wara för mycket sauce at hon ej kan blifwa brun, så öses något bort deraf. Warg 58 (1755). Kulturmenniskan, som öser bort så oerhörda summor på onyttiga ting. SkånP 23/1 1895, s. 2. Är .. (växterna) inte borta den veckan som är satt kommer grävskopan bara och öser bort allt. ÖgCorr. 31/8 2013, s. B20. jfr bortösa. —
ÖSA FÖR10 4, förr äv. FÖRE. särsk. (†) till 1: ösa upp (soppa o. d.), servera. Widegren (1788). Om det icke är bruket, att några af sällskapet ösa före sopporna, så ställas de på ett bord bredewid, der sopptallrickarna stå. Sjöberg Singstock 362 (1832). Lundell (1893). —
ÖSA I10 4, äv. UTI04. till 1: gm ösande (häftigt o. ymnigt) hälla (ngt) (i ngt); äv. med indirekt (refl.) personobj., särsk. i fråga om att hälla l. vräka i sig (l. ngn) stor mängd av dryck l. fast föda. VRP 1705, s. 39. En Drott i Upsala, .. som .. öste uti sig mycken Mjöd och Pors-öl hwar afton. Dalin Vitt. 6: 116 (c. 1753). (Cisternerna) innehöllo vatten för blott två dagar! Jag frågade männen, hvarför de icke .. öst i vatten för tio dagar. Hedin GmAs. 1: 460 (1898). (De) sutto för sig själfva i ett hörn och öste i sig sötost. VästernorrlAlleh. 16/2 1904, s. 4. —
ÖSA IN10 4. (numera i sht ngt vard.) till 1 (b): (gm ösande) (kraftfullt o. ymnigt) föra l. skyffla in (ngt, särsk. mat (jfr skyffla in 3)); äv. bildl., särsk. i fråga om sport, med avs. på mål (se mål, sbst.5 4 b slutet). Man kan icke ösat in vthi tigh medh skeedar. Balck Es. 221 (1603). I sitt anletes svett får unga Rebecca Fors jobba med att ösa in kol (i ångpannan). DN 21/6 1979, s. 42. Örebro tog den lilla chans som fanns i hockeyns kvalserie och öste in mål på Väsby. GbgP 17/4 1988, s. 45. Jaha, det var ju bra att det smakade, sa Sivving till Nalle som öste in köttsoppa tillsammans med stora bitar knäckebröd med ett tjockt lager smör och ost. Larsson BlodSpill. 171 (2005). —
ÖSA NED10 4 l. NER4. särsk. till 2 slutet slutet, bildl.: (från högre position l. ställning o. d.) ösa (ngt) (över ngn). Leopold (SVS) I. 2. 1: 316 (1795). Han var alltfort en väldig profet och öste ner Guds straffdomar i outtömliga strömmar över de rika. Koch Arb. 188 (1912). —
1) till 2 (slutet): gm ösande (kraftfullt o. ymnigt) påföra (ngt) (på l. över ngt (l. ngn)), påösa, ösa över; vräka på. Holmberg 2: 1013 (1795). En sundaebuffé där man själv får ta glass och ösa på det man vill av grädde, såser, strössel och maränger. SvDamtidn. 2015, nr 2, s. 43. Ta ut fikonen efter halva tiden och ös på spadet som bildats i formen. Metro(Sthm) 20/10 2006, s. 46.
2) till 4, intr.: hålla på l. igång l. köra (på) med intensitet l. kraft l. i hög hastighet. Balck Idr. 2: 91 (1887). Det är ju knappt tjugoåtta mil dit så det tar bara ett par timmar med Healeyn. På natten när man kan ösa på. Gustaf-Janson Toffl. 217 (1964). Från scenen öste .. (bandet) på för fullt i Ain’t your business. Karnstedt Gnistsk. 14 (1990). —
ÖSA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: sleva l. hälla upp (ngt) (i skål l. på tallrik o. d. (så att denna mer l. mindre fylls)); jfr ösa för. Öösz Soppan vp och garnera medh steekt Brödh. Salé 62 (1664).
2) (†) till 3: gm ösande helt tömma (ngt). Jt(em) lot jagh øsa p(ra)me(n) op før xij klippi(n)ge, ær ix øre. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). —
ÖSA UR SIG10 4 0, förr äv. UTUR SIG. (vard.) till 1, bildl., med avs. på otidigheter l. grovheter o. d.: (häftigt o. vredgat) vräka l. häva ur sig. Wallius MChristophersdr A 8 b (1620). Han (blef) alldeles rasande, förlorade all besinning och öste ur sig de värsta otidigheter emot mig. Cronholm Minnesbl. 147 (1908). —
ÖSA UT10 4. till 1: gm ösande (fullständigt) befria från (ngt); äv. (särsk. till 1 b): med kraft o. i stor mängd kasta l. vräka ut (ngt) (äv. bildl., särsk. dels med avs. på känsla l. beröm o. d., dels i fråga om att förslösa l. till övermått spendera ngt (i sht pengar) (jfr ösa bort)). Thet hade tigh kommet, bätter til måtte, / At tu hade spart, tå tu nogh åtte. / Tu öste thet vth, som aff en brun, / Ty är tigh ock nu, tijn kaka tun. TobCom. C 2 a (1550). (Sv.) Ösa ut watn, (eng.) To free the boat. Serenius 283 (1741). All den bitterhet, som Cecilias vägran och svärmoderns ampra bref väckt i hans sinne, öste han .. ut öfver den yngsta dottern. Geijerstam KBrandt 185 (1904). Det handlar också om vilken typ av halkbekämpning vi använder, alltså hur mycket sand och salt vi öser ut på vägarna. Expressen 23/9 2016, Allt om bilar s. 12. —
ÖSA ÖVER10 40. till 2, med avs. på det som hälls över ngt: skopa l. hälla över (jfr ösa på 1); äv. till 1: skopa l. hälla l. skyffla över (ngt) från ett kärl till ett annat. När fogeln då anrättas öses saucen öfwer. Warg 80 (1755). En stinkande latrin som med hinkar ska ösas över i tunnor. Lagerberg Lärarna 156 (2007).
Ssgr (i allm. till 1): A: ÖS-BALJA. (numera bl. tillf.) jfr balja, sbst.2 1, o. -kar. Den stoore järnkiädian medh samt össbaliorne, ruller och hvadh meere der till lydher, som vedh Åtvedz bruck nu ähre. AOxenstierna 2: 322 (1618). —
-BYTTA. (ös- 1856. öse- 1750–1780) (numera bl. tillf.) jfr bytta 1 o. -kar. 1 st. Öse bytta. BoupptVäxjö 1750. BoupptVäxjö 1856. —
-FAT. (numera bl. tillf.) jfr fat 1 o. -kar. Widegren (1788). Den 25 dennes tillwaratogs på Ladugårds-wiken en liten Ek-Jolle med Åror, Ösfat och en Rökhatt uti. DA 30/8 1808, s. 4. —
-GÖS, förr äv. -GÖSER. (ös- 1769 osv. öse- 1665 osv.) [sv. dial. hösgös] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedsättande, om lättsinnig slösare; särsk. i ordspr.; jfr gös, sbst.2 1. Grubb 914 (1665). Jag intet annat ser än som en Samwetzlösser, / En Skalck, en Lögnemun, en feg, en Ösegiöser, / En Lätting. ÖB 16 (1712). —
-GÖSA, v. [till -gös] (†) vara slösaktig. En god Hushållare, särdeles den som icke will ösa med stor Slefwen, eller hålla det för Dygd at öszgösa. UHiärne Wed. 5 (1696). —
-HJUL. bergv. skophjul. AB 8/2 1849, s. 3. (Till valsverken hör) 2 st. öshjul af järnplåt. JernkA 1902, s. 58. —
-KAR. (ös- c. 1600 osv. öse- 1538–1862) med skaft l. handtag försett (mindre) kar (förr ofta bestående av urholkat trästycke o.) avsett för ösande, skopa; särsk. (o. numera i sht) i fråga om båt (se slutet); jfr -balja, -bytta, -fat, -kärl, -sked, -skopa, -slev, -ämbar o. öse-kittel. VarRerV 30 (1538). Så snart wåren och sommaren nalkas och den wåta spillningen är inkommen (till gödselrummet), .. tilredes et öskar, hwarmed spillnings-watnet upöses uti en dertil giord tienlig ho. SamlRönLandtbr. 2: 214 (1777). särsk. om sådant kar för ösande av (mindre) båt. När the kommo påå Siön och eckeståcken laack suårliga och te hade inted össekaar. UpplDomb. 5: 148 (1598). —
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL. (ös- 1764 osv. öse- 1640–1756) kärl för ösande; jfr -kar. Ösa medh en skopa eller annat ösekäril. Linc. L 4 b (1640). —
(4) -REGN. hällregn. (På) eftermiddagen upkom, med Nordlig blåst, et starkt Ösregn. SP 22/9 1791, s. 3. —
(4) -REGNA. hällregna. Tänk! nu i Söndags åtta dagar, då Herrarna torde minnas, att det ösregnade så att ingen wågade sig ut om dörren, öfwerraskade Gumman sin dotter. Aftonbl. 1/3 1813, s. 1. —
-RUM. (ös- 1840 osv. öse- 1697–1917) [åtm. i ä. språkprov sannol. litterärt lån från fvn. austrrúm] (förr) om lågt liggande del av kölrum där vatten ansamlades o. kunde ösas bort; jfr öst, sbst.1 2. Peringskiöld Hkr. 1: 80 (1697). För och akter voro öserummen; pumpar hade man än nu icke. Gyllengranat SvSjökr. 1: 17 (1840). —
-SKED. jfr sked, sbst.1 3, o. -kar. Korrespondenten 9/12 1865, s. 4. Här är össkeden för den som alltid brukar bränna sig i ugnen. Expressen 23/9 1984, HoH s. 36. —
-SKOPA. (ös- 1789 osv. öse- 1557–1899) jfr skopa, sbst.1 1, o. -kar. Holmkvist BergslGruvspr. 64 (cit. fr. 1557). I bastun ryms bara två och där fanns varken träkagge eller össkopa. Expressen 6/1 1984, s. 11. —
-SLEV. (ös- 1795 osv. öse- 1607) jfr slev, sbst.1 1, o. -kar. GripshR 1607, s. 60. Vidare har man i de gamla etruskiska gravarna hittat durkslag, össlevar, skedar och knivar av brons. JmtP 6/3 1907, s. 4. —
-ÄMBAR~20, äv. ~02. (ös- 1804 osv. öse- 1640–1652) (ålderdomligt) jfr ämbar 1 o. -kar. Linc. Ll 4 a (1640). Vi (trädde) ut på klostergården, ett vidsträckt, .. tomt rum, i hvars midt fans en vindbrunn, med ett uråldrigt ösämbar af koppar. ÖgCorr. 29/3 1879, s. 2.
B (†): ÖSE-BYTTA, -GÖS, -KAR, se A. —
-KITTEL, äv. -KÄTTIL. jfr kittel, sbst. 1, o. ös-kar. G1R 2: 267 (1525). I wisthusett: .. Borede med jernnredzskap, träredzskap, hörede .. ösekethell 1, wäger 4 mark. VadstKlUppbB 149 (1594). BoupptToftnäs 1723. —
-KÄRL, se A. —
-RUM, -SKOPA, -SLEV, -ÄMBAR, se A.
Avledn.: ÖSARE, om person m.//ig., om sak r. l. m. (†) särsk. till 1: (mans)person som arbetar med ösning; äv.: öskar, öskärl (jfr ösa, sbst.). (Arbetsmanskapets) giöromål wid Elden och när Sprutan är i arbete, utwises af deras namn, nemligen: Slanghållarena måste föra Slangen, Pumparena pumpa, och Ösarena bära watn ifrån det ena af Karen til det andra, som med en Slanga är wid sielfwa Sprutan fast giordt. PH 4: 2768 (1748). Ösaren, som skall, vid den starka hettan uti masugnsstället, med en lersmetad slef taga det flytande järnet och gjuta det uti ler- eller sandformorne. Rinman 2: 1248 (1789). Koppar .. 2 Ösare. BoupptVäxjö 1834. Björkman (1889). —
ÖSIG, adj. (vard.) till 4 b: som präglas av kraftfull l. fartfylld intensitet; särsk. i fråga om pop- l. rockmusik. Arbetet 15/8 1972, s. 8. Starka, ösiga poplåtar. SDS 1979, nr 279, s. 9.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content