ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 7 a) ÖVER-LANDSHÖVDING~200 l. ~020, förr äv. -LANDSHÖVDINGE. (förr) jfr landshövding 2. Der och Rijkzens heder eller tarff fordrar, att förordna någre aff Rijkzens Rådh, til Landzhöfdingen i Wästergötlandh, Finlandh, Lijfflandh, Pryssen eller Smålandh, då hethe dee Öffuerlandzhöffdinger. Stiernman Riksd. 903 (1634). —
-LANGA, förr äv. -LÅNGA, -ning.
1) [jfr fd. overlange, ä. t. überlangen] (†) till II 2 f: komma över l. komma åt (ngt l. ngn). Tesligis .. giffue wij eder tilkenne, atuj ganske ringe tidender eller kundskaper kunne öffuerlånge i frå Danmark hurv ther står till. G1R 9: 199 (1534). (Man skall) slåå .. (de förrymda fångarna) ihiell, huar man them kann öffuerlange. HSH 27: 136 (1565). VadstÄTb. 240 (1597).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 3 b: langa (se langa, v. 4, 5) över (ngt). Persedlar, som blifvit våta af saltsjövatten, då packkistor fallit i sjön vid öfverlangningen. AB 8/9 1848, s. 3. Sex led af herrar, som kommenderade mat, fingo tallrikar till sig öfverlangade. TWenersbg 20/3 1891, s. 2. —
