publicerad: 1939
LANGA laŋ3a2, förr äv. LÅNGA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(lang- 1544 osv. lång- 1698—1856)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lange; av (mn)t. (l. holl.) langen, eg.: ”göra lång”, sträcka ut handen för att nå l. överlämna ngt m. m.; avledn. av lang, lång (se LÅNG). — Jfr ANLANGA, BELANGA, ERLANGA, HANDTLANGA]
A.
1) [jfr motsv. anv. i d.] (enst., †) (vid resa l. dyl.) uppnå, nå fram till, komma fram till, anlända till (en plats). (Vi) langade .. omsider och så tämligen i behåll en nödhamn i fastlands-skären. LoF 1873, s. 119.
2) [jfr motsv. anv. av GÅ o. KOMMA, v., i förb. GÅ AN resp. KOMMA AN] i oeg. anv. av 1, i förb. LANGA AN (se särsk. förb.).
3) (†) om skjutvapen: (äga förmåga att) driva (ett skott) fram till målet; (vid skottlossning) nå någon vart(?). (Bågsmederna) haffwe giort oss stort Förräderije medt samme Stålbåger. Förty the langa inthet skott, och så snart mann haffwer skottedt någre gonger medt them, då äre Bogerne platt förlammede. G1R 16: 203 (1544). Her (är) ingen skott (dvs. kanoner) som någet lange kunne, högre än falcknether och falckuner. HFinlH 4: 249 (1556).
B.
4) (ngt vard. l. i fackspr.) (med händerna) (över)lämna, (över)räcka, giva (ngn ngt); äv. i förb. langa hit (ngt), lämna l. räcka hit (ngt), ”giva hit” (ngt). Långa mig kikaren. Gosselman SNAmer. 2: 29 (1833). Carlén Rosen 399 (1842: hit). (Hon) langade honom dem (dvs. de kulörta lyktorna) ur en klädkorg. Siwertz Sel. 1: 32 (1920).
5) (i sht i fackspr.) om (två l.) flera personer (som bilda langningskedja): i tur o. ordning mottaga o. vidarebefordra (ngt) från hand till hand; befordra (se BEFORDRA, v.1 1) (ngt) gm överräckning i langningskedja; om enskild person i langningskedja: deltaga i dylik värksamhet; äv. i uttr. langa (ngt) från man till man. Weste (1807). Carlstedt Her. 3: 37 (1833). Brödkorgar, smörbyttor .. (m. m.) langades från man till man. Crusenstolpe Tess. 5: 265 (1849). Pytsar .. begagnas, när vatten .. langas till brandstället. Ahlström Eldsl. 213 (1879). Kan ni langa tunga lådor? Granlund Carlé OdågÄv. 188 (1914). SvD(A) 1932, nr 127, s. 15. — särsk. sjömil. om langning av krut l. projektiler från durk till pjäser (på örlogsfartyg); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om den väg (genom luckor, trummor o. d.) som langningen sker. TjReglFl. 1790, s. 103. KrigVAH 1844, s. 72. BtRiksdP 1899, 5Hufvudtit. s. 53 (konkret). jfr KRUT-, KUL-LANGNING.
6) [jfr motsv. anv. i nor.; sannol. eg. en bildl. anv. av 5 med syftning på det förhållande att sprit vid dylik försäljning ofta går genom många mellanhänder] (vard.) (hjälpa till med att i smyg) olagligen sälja (rusdrycker). Sällberg Långv. 105 (1894). Han gick ärenden i julbrådskan, sprang efter öl och langade sprit. Siwertz Varuh. 330 (1926).
Särsk. förb.: LANGA AN. (†) till 2: anbelanga, angå, beträffa; jfr ANLANGA 3. Hwad Wettet langar an. Eldh Myrth. 5 (1716, 1725). —
LANGA FRAM10 4.
1) (vard.) till 4 (o. 7): räcka fram. Att langa fram betalning till kusken. Nyblom Twain 2: 94 (1874). Taube Inte 41 (1918).
2) (mera tillf.) till 5: från hand till hand befordra (ngt) fram (ngnstädes). Aldén Medb. 1: 43 (1896). Stegen langades fram åt förtruppen. Högberg JesuBr. 2: 175 (1915).
3) (†) sjömil. till 5; med avs. på (uppkransat) tåg: gm langning successivt befordra (längs däck, i o. för tågets bemanning). (När skeppet göres klart att segla, kommenderas:) Långa fram Förmersz sköten. Rosenfeldt Tourville 7 (1698).
4) (vard.) till 7: draga fram (ngt ur ngt), ”hala fram”. I det han ur fickan af sina vidlyftiga .. byxor langade fram ett litet paket. Mellin Nov. 1: 299 (1846, 1865). —
LANGA I SIG10 4 0. (starkt vard.) till 4: hastigt (o. ovårdat) föra (mat l. dryck) till munnen o. förtära (maten osv.), ”kasta i sig” (mat l. dryck). Vinet, som främlingen .. hastigt langade i sig. Backman Dickens Pickw. 1: 21 (1871). Cederschiöld Kerg. 63 (1917). —
LANGA IN10 4. (ngt vard. l. i fackspr.) till 4: lägga l. ställa l. bära l. kasta in. TT 1899, Allm. s. 326. Hellström Kusk. 17 (1910). —
LANGA UPP10 4 l. OPP4. (ngt vard. l. i fackspr.) till 4, 5, 7: (i langningskedja) i riktning nedifrån o. uppåt lämna l. räcka (ngt till ngn); flytta (ngt) (högre) upp. Almqvist Går an 64 (1839). En man, som langar upp tegel till muraregesällerna. LfF 1896, s. 66. Otter Officer 414 (1930). jfr UPPLANGA. —
LANGA UT10 4.
1) (ngt vard. l. i fackspr.) till 4 o. 5: medelst langning lämna l. skicka l. räcka ut (ngt). TjReglArm. 1867, 4: 179. Agrell Sthm 33 (1892). Klinckowström BlVulk. 1: 1 (1911).
2) (†) sjöt. till 5, = LANGA FRAM 3. Rosenfeldt Tourville 7 (1698). (När skeppet skall ankra för en vind, kommenderas:) Långa uth Gijgtågen til Underseglen. Därs. 13.
Ssgr (till 5; i sht i fackspr.): LANGNINGS-KEDJA, r. l. f. rad (”kedja”) av personer som (med början i radens ena ända) i tur o. ordning gm langning från man till man befordra ngt (till radens andra ända). Sappörregl. 1880, s. 64. (Man) bildade .. langningskedja till den omkring 100 meter från (brand-)platsen belägna brunnen. UNT 1918, nr 6965, s. 1. —
-TRUMMA, r. l. f. (vanl. gm särskild bepansring skyddad) trumma i örlogsfartyg genom vilken langningen av ammunition försiggår. TSjöv. 1891, s. 347. UFlott. 2: 37 (1904).
1) till LANGA 4, 5: person som langar; numera bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för ngn av dessa. Wijnblad Tegelbr. 49 (1761). Sappörregl. 1880, s. 56. jfr KNOT-, KRUT-, SPRUT-LANGARE.
2) till LANGA 6: person som idkar olaglig handel med rusdrycker (l. andra berusningsmedel, ss. kokain). SD(L) 1895, nr 281, s. 3. Norska langare infunno sig med spritvaror. Nordström Sven 135 (1929). jfr KOKAIN-, SPRIT-LANGARE.
Spoiler title
Spoiler content