publicerad: 2023
ÖVERLJUTT ø3ver~jut2, förr äv. ÖVERLJUD l. ÖVERLJUT, adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. offuer- 1527–1548. över- (-f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1540 osv. -liud (-dh) 1540–1727. -ljut (-li-, -liw-) 1571–1744. -ljutt (-li-, -lij-, -liw-, -dht, -dt) 1527 osv. -ludh 1604)
Etymologi
[fsv. ivirlut; liksom d. overlydt av mlt. överlūt, ssg av ÖVER o. lūt, av fsax. hlūd (se LJUD, adj.); jfr t. überlaut; av nutida språkkänsla uppfattas ordet snarast ss. adv.-form till ÖVERLJUDD]
1) (†) i fråga om att ngt utsägs öppet l. offentligt (så att alla närvarande kan höra l. uppfatta det): högt l. klart o. tydligt; särsk. i uttr. läsa (ngt) överljutt, läsa (ngt) högt; äv. närmande sig bet.: rakt på sak l. utan omsvep; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. At forkunna gudz ordh offuerliudt for alla werdlenne. OPetri 1: 192 (1527). (De fattiga i hospitalet skall) läsa öfwerliudt, när the gå till och från bordh; hwilken thet försumar, hafwe förwerkat sin måltijdh. Rudbeckius Kyrkiost. 60 (c. 1635). Nils Bengtson .. war så hees, thet han intet kunde tala öfwerliudt. UHiärne Suurbr. 169 (1680). Jag tog altså Francii bref och efter hans begäran läste det öfwerliudt. SvBrIt. 1: 19 (c. 1700). Jag swarade utur samma ton och sade honom öfwerliudt, det jag icke ärnade låta handtera mig efter behag. Ullman GrefvHänd. 23 (1782). Wid dessa Examina kungöres offenteligen hwars och ens flit och wäl förhållande .. äfwensom en wanartig eller försummelig ärhåller lika öfwerljudt de warningar och förebråelser han sig ådragit. ÅbSvUndH 60: 267 (1813). Denna fråga blef af riksens ständer öfverljudt i trenne omgångar med enhälligt ja besvarad. Malmström Hist. 6: 440 (1877).
2) (numera bl. ngn gg) mycket högt l. högröstat l. ljudligt (så att ingen kan undgå att höra), (mycket l. påfallande) högljutt; larmande l. skränande; särsk. i förb. med sådana verb som ropa l. skratta l. gråta l. klaga; jfr 1. Han greet offuerliudt, så at the Egyptier, och Pharaos tienare thet hörde. 1Mos. 45: 2 (Bib. 1541). Och hafwa widh the Pålniske Commendanters afftågh, thet fattiga affbrände Folcket, them Jemmerligen anropat och öfwerliudt lamenterat. NAv. 22/11 1655, Sec. s. 2. Strax ropar man öfverljudt; Hvilken grym Satire! Hvilken obillig Granskning! Kellgren (SVS) 4: 3 (1778). Hon märkte ej ens, att det var jublande sommar rundt om henne .. att foglarne kvittrade öfverljudt. Virén Skizz. 67 (1890). (De) sprungo hem samma väg, som de kommit; och de skrattade överljutt. Malmberg Åke 30 (1924). Hennes axlar skakade och hon snyftade överljutt. Gustaf-Janson KärlekDec. 262 (1959).
Spoiler title
Spoiler content