publicerad: 2023
ÖVERRUMPLA ø3ver~rum2pla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (numera bl. tillf., SundsvP 27/7 1887, s. 3, osv.).
Ordformer
(förr äv. -ffu-, -f(f)v-, -fw-)
Etymologi
[liksom d. overrumple av l. efter t. überrumpeln, ssg av über (se ÖVER) o. rumpeln, bullra, larma, väsnas (se RUMPLA, v.1), alltså eg.: larmande överfalla]
1) i fråga om krig l. strid, med avs. på dels fiende(trupp), dels befästning o. d.: (plötsligt l. oväntat o.) utan förvarning l. krigsförklaring angripa (o. därigm besegra resp. bemäktiga sig) (jfr ÖVER-FALLA 2 c); äv. i fråga om djurs tagande av byte; förr äv. i fråga om att angripa ngn i ord (jfr 4 o. ÖVER-FALLA 2 a); jfr ÖVER-ILA 1, ÖVERRASKA 1. Att jagh af dette ostadige folcket icke må öffuerrumplet bliffua. OxBr. 5: 14 (1612). Då hon kom i förstugu dören, blef hon medh så skamliga ordh öfwerrumplat och bemöther hwilka man för höfligheet skull inthet wil inföhra. VRP 1686, s. 287. (Han beslöt) i hastighet öfwerrumpla och sig bemäcktiga Staden Riga. Werwing Hist. 2: 130 (c. 1690). Såsom utaf Helfwetis Plågoandarna drifwen, öfwerrumplade han alla dem som stodo honom näst. Ehrenadler Tel. 180 (1723). När fotfolk varit utsatt för eld, när det sjelf skjutit länge, .. slutligen när det kan öfverrumplas, då är rytteriets rätta tidpunkt. Hazelius Förel. 307 (1839). (Vårdkasen har) in i nyare tid utgjort det svenska rikets viktigaste skydd mot en överrumplande fiende. SagSed 1936, s. 66. Katten .. smyger iväg till närmaste gömstället för att överrumpla bytet. Hellman Holmström KattBet. 42 (2009). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, äv. (numera bl. tillf.) -ande; särsk. i uttr. (i)genom överrumpling (jfr överrumplings-vis 1); äv. konkretare; jfr ÖVERRASKA 1 slutet. (Han sade), att Götheburg är ingen fästning för gevalt, uthan allenast för itt öffverrumplande förvarat. RP 6: 246 (1636). Dock mentes, at .. det .. måste wara skiedt igenom öfwerrumpling eller förräderie. PT 21/9 1747, s. 2. Äfven en öfverlägsen flotta kan icke skydda en öppen kust mot öfverrumplingar och brandskattningar, hvilka kunna företagas af snabbgående kryssare och utföras inom loppet af ett par timmar. Wrangel SvFlBok 323 (1898). Sannolikt hade man trott sig kunna ta Midway med överrumpling i form av ett blixtanfall. SvFl. 1942, s. 136.
2) om ngt oönskat l. hotande l. farligt (ss. död l. sjukdom l. olycka l. oväder o. d.): plötsligt l. oväntat drabba l. hemsöka l. komma över (ngn); i vissa språkprov utan klar avgränsning från 4; jfr ÖVER-FALLA 2 d, ÖVERRASKA 2. Och skulle osz månge skräckelige och grufuelige Fall möta, och hastigt nogh öfwerrumpla, ther icke Gudh osz hulpe. Rudbeckius Luther Cat. 50 (1667). Som han esomoftast oförmodeligen af hwarjehanda swagheter, så som hafftig colique och annat, blir öfwerrumplad. VDAkt. 1751, nr 143. En oförmodad olycka öfverrumplar oss så hastigt, at vi, så til sägandes, ej hinna begripa den. Kellgren (SVS) 4: 364 (1779). Huru mycken allmoge är icke, som begifwer sig ut med sina foror om wintern, då de under wägen blifwa öfwerrumplade af snö och urwäder. HushJourn. 1780, Dec. s. 31. För oss bägge .. passar väl nu en förlikning, innan något mellankommande ohjelpligt ondt öfverrumplar oss. Höijer Thukyd. 1: 461 (1831). Träsnitt med den helige Kristoffer fanns .. överallt, för enligt kyrkan kunde de som betraktade hans bild aldrig överrumplas av döden. Burton GutenbNova 189 (2016).
3) överraska (se d. o. 3) l. ertappa (ngn). De hoppades kunna öfwerrumpla de skyldiga, och sätta dem ur stånd, att neka sin gerning. Ekelund Fielding 119 (1765). Att Galileerna .. nödgades då de firade Påskafesten .. att göra det med en viss hemlighet eller vissa försigtighetsmått, på det de icke skulle blifva öfverrumplade. Agardh ThSkr. 3: 88 (1843). Forna tiders lagar, som satte hvarje öfverrumplad biljettmånglare i fängsligt förvar. DN(A) 12/11 1903, s. 2. Länsman Widbling hade länge anat, att en bonde brände brännvin, och en dag tänkte han överrumpla honom. Järnbruksminn. 93 (1952).
4) om person: gm ngt oväntat l. oförutsett bringa (ngn (l. ngt)) ur fattningen; (starkt) överraska (se d. o. 4); i sht förr särsk. i fråga om att komma på oväntat (o. ovälkommet) besök (jfr ÖVERRASKA 4 a); äv. med saksubj., om ngt oväntat osv. som bringar (ngn (l. ngt.)) ur fattningen; äv. abs.; ofta i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se a resp. b); jfr 1, 2. Tå hade hans advent och tillkom(m)else oförmodeligen öfwerrumplat them som lefde vthi första Werldennes tijdh. Sylvius Mornay 667 (1674). Han vart därföre ganska angenämt öfverrumplad, när Han fant det vara godkändt och tryckt i Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar. Prosperin ÅmVetA 1797, s. 20. Den synvilla, som öfverrumplar och förhastar omdömet. 2SAH 3: 75 (1802). Han rycker med våld läsaren in uti sina åskådningar, öfverrumplar honom och gör honom till anhängare af sina åsigter. 2SAH 29: 27 (1856). Att författaren icke ville imponera, öfvertala eller öfverrumpla, utan vederlägga med allvar och logik. Lidforss SocJourn. 186 (1907). Förträffligt, om jag bara finge vara i fred. Men här överrumpla de mig morgon, middag och kväll. Lagergren Minn. 8: 398 (1929). Jag blev överrumplad, ville svara nej direkt, men kom inte på någon trovärdig bortförklaring. Östergren SistCig. 137 (2009). — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (starkt) överraskande (se ÖVERRASKA 4 b) (o. omtumlande); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: häftig l. intensiv l. våldsam. Överrumplande frågor, vändningar. En Allmänhet hvars granskade säkra vördnad, mer än en lös, öfverrumplande beundran, skal blifva enda målet för dess Konungars, Hjeltars och Snillens ärelystnad. Kellgren (SVS) 5: 444 (1790). Han var i dessa ögonblick superb; stolt, nästan spotsk, kortordig, häftig, öfverrumplande. Sturzen-Becker 1: 31 (1861). En (litterär) form, som gjorde en stark, ögonblicklig och öfverrumplande verkan. AB(A) 28/11 1895, s. 3. Isens rörelser är snabba, överrumplande snabba. Ymer 1951, s. 242. Överraskande, överrumplande både för honom själv och för den närmaste omgivningen återkom, med ett starkt inre tvång, impulsen att forma ord till dikt. SvLittTidskr. 1961, s. 168.
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: (starkt) överraskad (se ÖVERRASKA 4 c) (o. bringad ur fattningen); förr äv. liktydigt med: berusad. Vid skriftens uppläsande voro de mästa öfverrumplade af starka dryckar, som klockare Enkan intet sparade. VDAkt. 1796, nr 80. I samma bedårande skimmer ställer skalden bilden fram i sin dikt, och gör detta med sådan styrka och så ögonblickligt, att den öfverrumplade läsaren tvingas att se bilden med skaldens ögon. GbgP 25/4 1881, s. 2. Det är hjärtgripande att se honom så hjälplös, överrumplad, tafatt. VTid 1916, s. 189. Han såg först förvånad ut, nästan överrumplad, men samlade sig, nickade reserverat och såg frågande på henne. Anderson Brev. 335 (2004).
c) ss. vbalsbst. -ing; särsk. i uttr. (i)genom överrumpling (jfr överrumplings-vis 2); äv. konkretare. I förra Weko-Tidningen, äro igenom tidens korthet, och öfwerrumpling af mina wanliga påhälsare om Lögerdags aftnarna, åtskillige Tryckfel influtne. NorrkpgT 20/12 1766, s. 2. (Underrättelsen kom som) en öfverrumpling desto mera oväntad och plötslig, som (osv.). 3SAH XXXVII. 2: 175 (1845). De extatiska anropens och frågornas överrumplingar. BonnierLM 1954, s. 217. Som ordförande .. försökte han genom överrumpling få in en maktfull presidentpost i förslaget till europeisk konstitution. SvD 3/7 2011, s. 15.
Ssgr: ÖVERRUMPLINGS-FÖRETAG~102, äv. ~200. särsk. till 1 slutet; jfr företag 3. GbgAB 13/1 1902, s. 2. Skydd för kusten emot brandskattning och andra överrumplingsföretag. SvFlH 3: 342 (1945). —
-FÖRSÖK.
1) till 1 slutet; jfr överrasknings-försök. En 18 franska mil från Oran belägen postering .. har varit utsatt för ett öfverrumplingsförsök af en hop fanatiske .. Beduiner. GHT 6/3 1845, s. 3.
2) till 4 c. KristianstBl. 18/11 1863, s. 3. Man framstälde .. genast proposition om val af ny anförare. Öfverrumplingsförsöket strandade dock på de allvarliga protester, som genast gjordes. NordRevy 1895, s. 743. —
(1 slutet) -JAKT. Fotsulornas ulliga beklädnad torde äfven i väsentlig grad gynna mårdens nattliga öfverrumplingsjagt på träad skogsfågel. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 8 (1897). —
(1 slutet) -KRIG. De korta vinterdagarne, under hvilka snöfall och yrväder ofta förhindra alla rörelser, gör det möjligt för en försvarande armé, att föra ett embuscad- och öfverrumplingskrig mot en anfallande fiende. AB 6/12 1836, s. 2. —
-METOD. särsk. till 4 c. Den öfverrumplingsmetod som användes för att skaffa föreningens sanktion på beslutet om inköpet af egendomen. DN 1898, nr 10084 B, s. 1. —
-TAKTIK.
1) till 1 slutet; jfr taktik 1 o. överrasknings-taktik 1. Kustvägen, som .. ger zuluerna färre tillfällen att utföra sin vanliga öfverrumplingstaktik. AB 26/4 1879, s. 2.
2) till 4 c; jfr taktik 2 o. överrasknings-taktik 2. SocDem. 19/6 1890, s. 1. Det har väl understundom förekommit, att arbetarne fintligt sökt utnyttja en viss konjunktur och genom öfverrumplingstaktik tvinga arbetsgifvarne till eftergift. GHT 27/6 1899, s. 2. —
-VIS, adv. (numera bl. tillf.) på ett överrumplande sätt; gm l. medelst överrumpling.
1) till 1 slutet. Vigten af befästning söder ut, för att hindra en fiende från att öfverrumplingsvis intaga Stockholm. NDA 17/2 1860, s. 3.
2) till 4 c; jfr överrasknings-vis. SkånTelegrafen 1850, nr 45, s. 3. Karsten försökte överrumplingsvis: Jo, tant, det var en sak, jag kom att tänka på. Hedberg Stopp 146 (1939).
Spoiler title
Spoiler content