publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 7 a) ÖVER-HÖVDING. (om ä. l. utländska förh.) hövding över(ordnad) andra hövdingar; äv. (skämtsamt l. ironiskt, äv. om nutida sv. förh.) i oeg. l. bildl. anv. (jfr hövding h β). JournSvL 1800, s. 506. Landet sammanhölls i stamförbund under hövdingar .. med en gemensam överhövding. Almquist VärldH 1: 605 (1927). LO:s överhövding Karl-Petter Thorwaldsson. ÖstersundP 19/12 2015, s. 8. —
(II 7 a) -HÖVITSMAN~102, äv. ~200. särsk. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. skämts.) motsv. hövitsman c, om (högsta) militär befälhavare. När wij komom in j Rom, offuerantwardadhe Vnderhöffuitzmannen fånganar Öffuerhöffuitzmannenom. Apg. 28: 16 (Bib. 1541). Kapten Berg von Linde, som är skåningarnas överhövitsman, vidgade näsborrarna, log och såg segersäll ut. DN(A) 6/6 1930, s. 9. —
(II 8) -IDEALISERA, -ing. jfr idealisera 3, 4 o. -romantisera. SvD 5/1 1892, s. 3. (Förf. hade) skapat en öfveridealiserad bild af det schweitziska herdefolket. Blanck GeijerGötDiktn. 45 (1918). En ny sexualmoral, byggd på kärlek som inte överidealiseras och inte smutskastas. DN(A) 29/9 1962, s. 2. —
(II (1 d,) 7 b) -IDEOLOGI. överordnad l. övergripande ideologi. DN(A) 5/12 1951, s. 4. Fasthållandet vid demokratien hade för mig .. blivit en överideologi med absolut bindande kraft. Tingsten Liv 2: 293 (1962). —
(II 1) -IFRÅN. ovanifrån (se d. o. II (a)); äv. (med anslutning till över II 7) bildl. (jfr ovan-ifrån II c (β)). Fartyget lade sig betydligt på sidan så att det fylldes äfven öfverifrån genom portarne, kantrade och sjönk. GHT 11/6 1878, s. 2. Sådana förslag ska inte komma överifrån utan nerifrån, från församlingsnivå. GotlAlleh. 17/9 2009, s. 7. —
-ILA, -ing (†, Nehrman Gift. 9 (1747), BohuslT 30/11 1867, s. 1), -ning. [jfr d. overile, t. übereilen]
1) (†) till II 2 b: mer l. mindre plötsligt l. överraskande angripa l. anfalla (ngn), överrumpla; särsk. i fråga om krigshandling; äv. med särskild l. huvudsaklig tanke på resultatet av angripandet osv., särsk. närmande sig l. övergående i bet.: betunga l. belasta (se b); äv. utan obj.; äv. utvidgat l. bildl., med saksubj. (se c); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande det varmed ngn angrips osv. Hans K. M:tt (har) för godt ahnseedt att her Claess Christerssonn måtte tage ett tog emott Halmstadh förhender till att försökie vm hann then by med hastigdt öffuerilende eröffre kunne. BtFinlH 4: 326 (1566). Förmana Johannem gåå i sitt herberge och icke öfuerijla hustru Anna i sine huss. SödertäljeDomb. 38 (1639). Medh hugg och slagh så blindwijs öfwerijhla som woro dhe wilde och sandslöse bestier och odiur. VDAkt. 1686, nr 258. När .. (fienden) seer, at vij säkre äre, då kommer han efter sin gambla vahna och oss öfverijlar. HFinlÖ 71 (1703). ”Mitt barn!” du sade, ”hwila: Ho kan dig öfwerila?” Ps. 1819, 429: 4. särsk.
a) i fråga om att angripa i ord, ungefär liktydigt med: kränka l. skymfa (ngn). (De) worde .. med många beskyllningar öfverilade och beskylte. HSH 10: 73 (1616). I det han henne icke allenast medh oqwädins ord öfwerijlat, uthan stämt henne till häradztinget. VDAkt. 1709, nr 78. Cavallin Herdam. 4: 345 (cit. fr. 1731).
b) övergående i bet.: (plötsligt l. överraskande (o. i alltför stort mått)) betunga l. belasta (ngn) (med ngt); nästan bl. i pass. Öffwerijla honom (dvs. fienden) medh hunger. Paulinus Gothus MonTurb. 279 (1629). Så att den Debitor som .. är .. medellöös och fattig, icke må alt för strängt och hastigt öfwerijlas. Stiernman Riksd. 1865 (1680). De månge och dagelige förekommande affairer hwarmedelst Högwyrdig Hr Doctor och Biskoppen .. blifwer öfwerilad. VDAkt. 1722, nr 110. Om Bergsmännen skulle öfwerilas med utmätning .. skulle de ansenligen komma at lida. Bergv. 2: 181 (1740).
c) i utvidgad l. bildl. anv., med saksubj., mer l. mindre liktydigt med: (plötsligt l. överraskande) hemsöka l. drabba l. komma över (ngn); särsk. om dels olycka l. motgång o. d., dels sjukdom l. död (se α), dels känsla l. sinnesrörelse o. d. (se β); äv. med bibegrepp av hastig rörelse (o. i denna anv. närmande sig l. utan klar avgränsning från 2); ngn gg äv. abs. (se särsk. α). Therföre är thet rådheligit, at man vthi framgången och glädien, tencker på Motteligheetena, at wij icke motton oförmodat aff Mootgång och Bedröffuelse öffueriladhe warda. Elimæus ALonicer B 2 a (1613). Fast .. motgångs wäder öfwerila mig, at the wilja mig omkullstörta. Swedberg SabbRo 441 (1688, 1710). Tå, mig 6 åhr förut, en slik olycka beklageligen öfwerilade. VDAkt. 1736, nr 666. Om du, vid alla dig öfverilande pröfningar .. är (osv.). Wallin 1Pred. 1: 323 (c. 1830). särsk.
α) om sjukdom l. död. Så öffwerijlar och Pestilentzien enom, vthi allsomstörsta Hastighet. Paulinus Gothus Pest. 11 a (1623). War .. altid beredd; så skal döden dig aldrig öfwerila. Liljestråle Kempis 50 (1798). Vid en sådan farsot som Cholera Morbus .. der sjukdomsanfallen äro så öfverilande och smittan så genomträngande. AB 19/8 1834, s. 3.
β) om känsla l. sinnesrörelse o. d., närmande sig l. övergående i bet.: bemäktiga sig l. övermanna l. överväldiga (ngn). Om hon änn vthaff Kötz swagheet öffuerijlat vthi Synd fölle. PJGothus Böön. C 6 b (1572). Dymedelst at man är af en hastig och häfftig affect blifwen öfwerilat. Fürst Stobæus 64 (1725). Gubben saktade sig och begrep, att han låtit hettan öfverila sig. Wetterbergh Sign. 25 (1843).
2) (numera bl. tillf.) till II 3 c: skyndsamt röra sig l. ta sig fram över l. igenom l. förbi (ngt l. ngn); äv. bildl., ungefär liktydigt med: genomfara l. genomila (se d. o. 2) (jfr 1 c) (äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: övergående); jfr ila över. Til all lycka beror eder bögelse, som j hafwen för Felix, allenast af nyfikenhet, och det är det som man kallar et öfwerilande tycke. Knöppel Ön 42 (1748). En del (av hopen) ärnade öfverila (floden) Staraja Rus. Hallenberg Hist. 2: 569 (1790). Att soldaten .. blifvit af lokomotivet kullkastad, dervid ena benet qvarlegat öfver skenan och afskurits af det öfverilande tåget. NDA 28/12 1875, s. 3. Så öfverilades han af en ohygglig rysning. NorrkpgT 1905, nr 149 A, s. 2.
3) till II 8.
a) († utom i slutet) tr., med avs. på person: (alltför mycket) skynda på; ge alltför kort betänke- l. förberedelsetid; äv. med avs. på ngt sakligt: ha (alltför) bråttom med l. (alltför) skyndsamt behandla; ofta i pass. Innan en månet dagz (huilch(e)n tidh och stund honum ennu till öffuerflodh schall vnd[in] och effterlatin bliffue, att han icke må bliffue offuerÿlet). 2SthmTb. 4: 65 (1570). Fienderne .. trängde så mycket hårdare på alla sijdor til, så at Kongl. Mayst. måtte då mycket (av rikets inre ärenden) i hastigheet öfwerijla. Widekindi G2A 35 (c. 1676). Man bör på intet sätt öfwerila dem (dvs. barnen), utan gifwa dem tid at begrunda och finna sig. Bergklint MSam. 1: 129 (1781). På det Herr magister Widing, icke må äga anledning til klagan, at uti Rättegången hafwa blifwit öfwerilad (uppskjuts målet till nästa ting). VDAkt. 1790, nr 477. Ingenting får öfverilas eller framtvingas på konstgjord väg. SvD(A) 4/5 1915, s. 3. särsk. (numera bl. ngn gg) i uttr. låta sig överilas, förr äv. låta överila sig, förhasta l. förivra sig. (Hon) lät .. icke öfwerila sig, utan .. inneslöt sig i sin Kammare, at noga betänka Sig en lång stund. HC11H 6: 131 (c. 1700). Omdömesgilla män, vilka inte låta sig överilas till att begå dumdristigheter. DN(A) 15/4 1930, Bil. s. 19.
b) refl.: (till följd av brådska l. stark sinnesrörelse o. d.) handla obetänksamt l. oövertänkt, förhasta l. förivra sig; äv. mer l. mindre liktydigt med: förgå sig (se förgå, v.2 II 3) l. brusa upp. Dogk at the uthi itt så wichtigt ehrende sigh icke öfwerijla. RARP 8: 63 (1660). Mindre secreta deputationen öfverilade sig icke med sitt utlåtande. Fersen HistSkr. 2: 80 (c. 1790). Man kan vara godsint och hederlig man, och ändå lätt öfverila sig. Wetterstedt ConvOrdb. 227 (1822). Jag hade överilat mig. Jag ångrade vad jag hade sagt. Moberg DinStund 243 (1963). Man vinner i längden på att tygla sina känslor. Jag känner i dag en styrka i att inte ha överilat mig. DN 26/9 1984, s. 36.
c) i p. pf. i adjektivisk anv.: som gjorts l. tillkommit l. kommit till uttryck i alltför stor hast l. i stundens ingivelse l. hetta, oövertänkt l. förhastad; särsk. om åtgärd l. yttrande l. beslut o. d., i sht förr äv. känsla l. känslouttryck o. d.; äv. dels överfört (särsk. om ögonblick), dels om person (se slutet). Deras beslut var överilat. Överilade omdömen. Då vij .. (är) väl vettandes, at sådant intet är giordt af elack villia utan af öfverijlat råd. Carl XII Bref 393 (1712). Det mättade folket wille af öfwerilad känsla sätta Jesum på Judeens Thron. Ödmann StrFörs. 1: 492 (1800). Mitt yttrande derom var öfveriladt. Atterbom Minn. 602 (1819). Dock må man se noga till att man intet öfveriladt handlar och dymedelst onödigtvis skadar sig sjelf eller saken. ÅbSvUndH 34: 115 (1864). Detta skarpa uttryck måtte hafva i ett öfveriladt ögonblick tillkommit. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXIV (1899). Åtgärder som senare .. kunde förefalla överilade och övermåttan drastiska. Östergren SistCig. 24 (2009). särsk. (numera bl. tillf.) i aktiv bet., om person l. sinnelag o. d.: som (alltför) lätt låter sig ryckas med l. brusa upp, hetlevrad; i sht förr äv. i p. pr. Derjemte, äfwen förr än Han blef swagsint, haft et hastigt och ofta öfweriladt sinne. VDAkt. 1781, nr 115. En hersklysten, öfverilande och despotisk yngling. FolkRöst 25/6 1853, s. 2. Han kunde vara lynnig och öfverilad. Ehrenheim Minn. 27 (1912).
d) ss. vbalsbst. -ning, äv. (numera bl. tillf.) -ande; särsk. i uttr. i överilning, obetänksamt l. förhastat l. i hastigt mod; äv. konkretare (se slutet). De feel och förseelser, hwilka han begådt igenom öfwerilande. Ehrenadler Tel. 80 (1723). Förr tviflar jag att det kan ske, utan allt för mycken brådska och öfverilning. Tegnér Brev 2: 269 (1822). Då läraren begagnar sin bestraffningsrätt, tage han sig väl till vara, att den icke utöfvas af nyck eller med öfverilning. SFS 1905, nr 6, s. 37. Rätten .. ansåg att polismannen vid tillfället handlat i överilning. DN(A) 1/4 1961, s. 7. särsk. konkretare, om förhastad l. oövertänkt l. oaktsam handling l. känsloyttring o. d.; överlöpning (se -löpa 7); jfr -tramp slutet. Den olyckan, som hans fader igenom en hastig öfwerilning råkat uti. 2BorgP 3: 371 (1727). At dela Representanterna i tvänne kamrar, ansåg han dock för oundgängligen nödvändigt .. för at til någon del hindra den lagstiftande magtens öfverilningar. Höijer 4: 264 (1796). Hans våldsamma öfverilningar ursäktades, ty hvar och en viste, att de icke kommo af ett elakt hjerta. 2SAH 60: 254 (1883). Vad han gjort i ängen var en överilning, som han hade ångrat. Moberg Utvandr. 99 (1949). —
(II 1 d) -INDIVIDUELL. som är höjd över l. ligger bortom det individuella; jfr -personlig. Vannérus WundtPsyk. 143 (1896). Ferdinand de Saussures välkända tes om den absoluta distinktionen mellan la langue, det överindividuella teckensystemet, och la parole, den konkreta, faktiskt realiserade, individuella talhandlingen. VetSocLdÅb. 1947, s. 149. —
(II 8) -INFORMATION. alltför stor mängd l. onödig l. överflödig information. GT 24/6 1969, s. 2. En okritisk masskonsumtion av media, som leder till fragmentering och överinformation utan substans. GbgP 3/9 2010, s. 75. —
(II 8) -INFORMERA. i övermått l. i onödan informera (ngn). DN 7/9 1967, s. 15. I vår strävan att motverka forna tiders dåliga information till föräldrarna får vi inte slå över och överinformera dem. DN 19/12 1981, s. 4. —
(II 7 a) -INGENJÖR. (ss. titel för) ingenjör (se d. o. 4) i överordnad befattning; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om sådan ingenjör vid statligt verk (särsk. Statens järnvägar); i sht förr äv. (o. urspr.) om högre fortifikationsofficer (jfr ingenjör 1). VDAkt. 1704, nr 467. (Han) hade sedan den heder, at taga .. General-Majoren Langen, Öfwer-Ingenieuren Allard, tillika med 5 Öfwerstar och en Major, til fånga. Loenbom Stenbock 1: 33 (1757). Järnvägsstyrelsen utgöres av .. (bl. a.) två överingenjörer vid statens järnvägar, en för handläggning av järnvägsbyggnadsärenden och en för handläggning av verkstadsärenden. SFS 1920, s. 1543. En av pojkarna, som troddes vara (strejk)ledare, fick av överingeniören en örfil med åtföljd av spräckt örhinna och nedsatt hörsel för livet. Järnbruksminn. 211 (1952).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): överingenjörs-assistent. jfr assistent 2. Som jag är litet bekant med öfveringenjörsassistenten vid fabriken .. frågade jag denne om det vore möjligt att få se fabriken. DN 1902, nr 11661 B, s. 2.
-befattning. jfr befattning 2 d o. -ingenjörs-tjänst. SFS 1891, nr 86, s. 2. Flerårig tjänstgöring i överingenjörsbefattning vid välkänt elektronikföretag. DN 24/3 1969, s. 50.
(II 8) -INLÄRA~020, -ning. [jfr eng. overlearn, overlearning] i sht pedag. o. psykol. lära in (ngt) i en utsträckning som överstiger det erforderliga l. nödvändiga (i syfte att befästa l. automatisera det inlärda); särsk. ss. vbalsbst. -ning. PsykPedUppslB 2198 (1946). Det finns vissa tecken som tyder på att överinlärning, d. v. s. att man lär sig tekniken bättre än som normalt anses befogat, kan förbättra resultaten. SvD 26/5 1970, s. 20. —
(II 2 c slutet(, 7 b)) -INSEENDE. (högsta o.) övergripande uppsikt l. tillsyn l. kontroll; särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av över, äv. av, i sht förr äv. vid, angivande föremål för sådan uppsikt osv., dels i sådana uttr. som (stå) under ngns l. ngts överinseende l. under överinseende av ngn l. ngt; jfr inseende 3 o. -se 1, -styrelse 1, -syn 2, -tillsyn, -uppseende, -uppsikt, -uppsyn o. övervaro. Uplästes Rådets Extractum Protocolli .. hurusom thet öfverinseende öfver Pommerske och Wissmarske licenterne .. i alla tider skal varit med sin hedersförmån bevärdigat. 2RARP 14: 626 (1743). Kejsarinnan Catharina II .. (hade) låtit kalla honom till öfverinseendet af dess sons och thronföljares uppfostran. Rosenstein 1: 108 (1787). Öfwerinseendet wid Öresundska Tullen. PT 14/4 1791, s. 1. Dessa styrelser och tjenstemän befinna sig under Magistratens öfverinseende. Svedelius Statsk. 1: 18 (1868). Det öfverinseende, som åligger inspektor, är enligt gällande föreskrifter starkt begränsadt. SvFlicksk. 285 (1888). All köttkontroll i Sverge står under överinseende av medicinalstyrelsen. Bolin VFöda 215 (1933). Jag hade ett slags överinseende över hemmet, såg till småsyskonen och gick och drev eller botaniserade. Kræmer Brantings 82 (1939). —
(II 8) -INSKRIVA~020, -ning. skriva in (se skriva in 3 b) (ngra ngnstans) i större antal än det finns plats för; särsk. i fråga om inskrivning av barn på förskola l. fritidshem; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare; jfr inskriva 2 d o. -skriva 5. SvD(A) 2/12 1950, s. 24. Flera hundra barn och vuxna (hade) samlats för att protestera mot nämndens planerade beslut om överinskrivningar på dagis och fritidshem. DN 3/5 1984, s. 37. —
(II 7 b) -INSPEKTION. (numera bl. tillf.) inspektion (se d. o. 2) överordnad annan inspektion (l. utförd av överordnad myndighet l. myndighetsperson); äv. konkret, om myndighet l. annan inrättning ansvarig för sådan inspektion (jfr inspektion 3). AOxenstierna 8: 136 (1633). Ty synes rådsampt och tilbörligit att honom (dvs. riksdrotsen) förtroos öfwerinspectionen och general directionen öfwer justitiæ wäsendet på alla orther. RARP 8: 207 (1660). Under överinspektionen föreslås byrån delad i två avdelningar, en civil .. och en militär. DN(A) 2/9 1941, s. 4. —
(II 7 a) -INSPEKTOR. (i sht förr) (ss. titel för) inspektor (se inspektor, sbst.1 a (α), b (β, γ)) i överordnad befattning; jfr -inspektör. S:tæ Catharinæ Kyrkios Föreståndare Öfwer Inspectoren H. Hindrich Fattenburg. BoupptSthm 1673, s. 1001 b. Öfwer-Inspectoren af Landt-Tullarne och Accisen .. (skall) wara tilstädes wid Huse-synerne öfwer Tullhusen. PH 5: 3172 (1751). Vill .. bonden se sig menskligt behandlad, så måste han .. hålla sina hästar tillreds för den stränge herr öfverinspektoren. Snellman Tyskl. 333 (1842). Föreståndare för en järnvägsstation vid Statens järnvägar är å överinspektorsstationer överinspektor. Engström o. Carlson HlednTrafik. 9 (1917). jfr salpetersjuderi-överinspektor. —
(II 7 a) -INSPEKTÖR. (ss. titel för) inspektör i överordnad befattning; jfr -inspektor. AB 15/10 1849, s. 3. En överinspektör över sinnessjukvården i riket inspekterar årligen hospitalen, huvudsakligen för att övervaka sjukvårdsförhållandena. Svenson Sinnessj. 75 (1907). jfr salpetersjuderi-inspektör. —
(II 7 b) -INSTANS, förr äv. -INSTANTIE. högre l. högsta instans (se d. o. II 2); äv. utvidgat l. bildl. l. motsv. instans II 2 a, b; jfr -domstol. Wij hafwe til Lag och Rättz skipande Landet med Wåre Domhafwande försedt, och äro til then ändan, så wäl under- som öfwer-instantier af forna tider inrättade wordne. Schmedeman Just. 716 (1680). Som rådgifvare biträdde han .. gerna sina ämbetsbröder och var på sådant sätt i lång tid den öfverinstans, till hvilken läkare och sjuka i svåra fall vädjade. NF 3: 21 (1878). Att hofrätten var öfverinstans (för de av universitetet avdömda målen) låg i sakens natur. Annerstedt UUH II. 2: 8 (1909). Jag har inte .. angripit lärarens betygsättning eller förordat någon sido- eller överinstans i fråga om denna. TSvLärov. 1953, s. 247. —
(II 8) -INTECKNA~020, -ing. med avs. på egendom l. fastighet o. d.: inteckna (se d. o. 3 b) över värdet; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; äv. bildl. l. motsv. inteckna 3 b slutet. Att .. , då .. (samfundets) fastighet var öfverintecknad, denna måste på exsecutiv auction försäljas. AB 4/2 1831, s. 2. De mindre honetta öfverinteckningarna af jordegendomen. Adelsköld Dagsv. 3: 364 (1900). Det finns en stark, nordisk tradition att överinteckna sommaren med drömmar. DN 28/6 2010, s. 23. —
-INTELLEKTUELL.
1) i sht filos. till II 1 d: som ligger bortom l. utanför intellektets område l. förmåga; jfr intellektuell 1. KristianstBl. 29/5 1894, s. 2. Den överintellektuella upplevelsen i själens innersta djup. Aspelin TankVäg. 1: 170 (1958).
2) till II 8, om person: alltför l. överdrivet intellektuell (se d. o. 3); äv. överfört, särsk. om dels tid(sepok), dels konst(utövning). En öfverintellektuell Hamletsfigur. SvD(A) 10/2 1912, s. 6. I vår överintellektuella tid. Ansikten 110 (1932). Knyckig, knepig, överintellektuell popmusik. DN 15/10 2017, Kultur s. 3. —
-INTELLIGENT. särsk. (o. numera bl.) till II 8 (d): i hög(sta) grad l. alltför intelligent. Öfverintelligenta och nervösa konstnärsnaturer. 2NF 9: 1460 (1908). —
(II 7 a) -INTENDENT. (ss. titel för) intendent i överordnad ställning; särsk. om högsta chef för dels museum (jfr intendent e), dels Husgerådskammaren, dels (om ä. förh.) Överintendentsämbetet (jfr intendent f); förr äv. om högre polistjänsteman. Ty hafwe jämwähl Wij .. Eder (dvs. N. Tessin d. y.) här med updraga welat caracter och tittel af Wår ÖfwerIntendent utaf alle Wåre Slott, Huus, Trägårdar och Bygnader. CivInstr. 293 (1697). Den som om Tjufwen och .. (den stulna plånboken) kan ge säker underrättelse hos Öfwer-Intendenten Schönfeldt, har at undfå hederlig wedergällning. DA 20/6 1771, s. 4. Kronans öfriga hus i hufvudstaden skulle förvaltas af öfverståthållaren efter förslag och utkast af öfverintendenten. Linde Kam. 36 (1867). Överintendent och Chef för Kungl. Husgerådskammaren och de Kungl. konstsamlingarna. SvStatskal. 1939, s. 63. I debatten i första kammaren citerades överintendenten vid Nationalmuseum, som (osv.). Kulturen 1994, s. 139. jfr marin-överintendent.
Ssgr: överintendents-befattning. jfr befattning 2 d. Crusenstolpe Mor. 4: 143 (1841). Överintendentsbefattningen vid Nationalmuseum. SvD(A) 18/7 1941, s. 4.
-ämbete(t). särsk. (förr) ss. benämning på ämbetsverk med ansvar för det offentliga byggnadsväsendet (år 1918 omorganiserat till Byggnadsstyrelsen). Omsorgen om de Kongsgårdar, uppå hwilka äro Slott och Byggnader, som Öfwer-Intendents-Ämbetet åligger at wårda och wid magt hålla, förblifwer äfwen framdeles dy ombetrodt. PH 8: 7292 (1766). —
(II 1 (a)) -IS. om is(bildning) som uppträder över annan is. TIdr. 1882, s. 40. Det är lite överis på vissa platser på banan, det har smält och sedan fryst på så det är ett tunt lager is på den tjocka isen som skridskon åker igenom. DN 3/3 2017, Sthlm s. 4. —
(II 2 a) -ISA, -ning. betäcka l. bekläda (ngt) med is (jfr isa, v.1 2); nästan bl. dels i pass. övergående i dep., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. Överisade fönsterrutor. SvBiet 17/1 1844, s. 4. Ett ganska kallt klimat, som haft till följd bergens öfverisning. Holmström Geol. 94 (1877). Från en bäck afledes vattnet medels ett dike till den högre belägna delen af den mark, som skall öfverisas. Grotenfelt JordbrMet. 241 (1899). Över Ochotska sjön stötte de på en oerhört häftig cyklon samt tät dimma, och (flyg)maskinen överisades fullständigt. DN(A) 24/7 1936, s. 5. —
(II 2) -JACKA. (numera bl. mera tillf.) jacka buren (l. avsedd att bäras) ytterst l. över andra plagg; jfr ytter-jacka. KlädkamRSthm 1673, s. 214. Fÿrbÿtare Kläder 1 Öfwer Jacka utan galoner och foder 1 dito Tröya. KlädkamRSthm 1718, s. 67. När tränaren slänger in sin överjacka och vattenflaska i avbytarbåset. Hufvudstadsbl. 30/8 2008, s. 8. —
-JAG. [jfr t. über-ich] i sht psykol. till II 1 c(, 6, 7 b), om den del av en människas personlighet (i psykodynamisk teori) som kontrollerar o. censurerar hennes drifter (o. som består av l. har sin grund i internaliserade normer o. värderingar); förr ngn gg äv. till över II 1 d, om (i alla människors individuella jag manifesterat) överindividuellt jag (jfr världs-jag); jfr jag II 2 c. De många (”oändligt många”) individualjagen äro framgångna genom ”öfverjagets fria urhandling”. Vannérus Metaf. 51 (1914). En välmenande idealist, full av goda föresatser och avsikter, hämmad av hänsyn och skrupler, klavbunden av ett mäktigt överjag. BonnierLM 1944, s. 718. Överjaget är moralens representant i personligheten, ett samvete som lika blint som detet försöker tyrannisera jaget. Egidius ModPsyk. 41 (1977). —
(II 8 e) -JOD-SYRA. kem. om syra innehållande jod i förening med syre där jodatomen har högre oxidationstal än i jodsyra, perjodsyra. TLäk. 1833, s. 445. Öfverjodsyra H5.O5.JO är 5-basisk, ej känd såsom anhydrid. Rosenberg OorgKemi 221 (1887). —
-JORD.
1) (utom i ssgn -jords-arbetare numera bl. tillf.) till II 1 (a), om plats l. utrymme l. värld över l. på jordytan (jfr jord 1 c); i sht förr särsk. liktydigt med: himmel (se d. o. 3), ofta motsatt (o. i förb. med) underjord(en) (se under-jord 2 (a)); i sht i sg. best.; jfr ovan-jord 2. Då grufvans vindspel var färdigt, att åter börja sitt arbete och till öfverjorden återföra de resande, skyndade Frans att laga sig i ordning härtill. Almqvist Jagtsl. 54 (1832). En slitning mellan Öfwerjordens och Underjordens, mellan Himlens och Helwetets krafter. SvLittFT 1834, sp. 99. Arter tillhörande öfverjorden. PT 1/4 1852, s. 3. Att gräva ner bilarna och att satsa på kollektivtrafik är ju två led i samma sak, att befria överjorden från bilarnas buller och avgaser. DN 29/5 2010, s. 54.
2) (†) till II 8, 9, om umbärlig l. obehövlig jord (se d. o. 5) l. mark lämplig l. möjlig att utnyttja för arrende l. försäljning. Matz Matzsson j Koiwistå bewilies frijhet opå een öfwerjord j 8 åhr. ConsAcAboP 1: 527 (1652). Den på östra och norra sidorna af samma tomt belägna öfverjord, hvilken fastighetsandel Snickaren Olof Eriksson för 1,500 kr. sig tillhandlat. ÖstersundP 21/7 1883, s. 2.
Ssgr (till 1): överjords-arbetare. gruvarbetare som arbetar i dagbrott. Öfverjordsarbetare få i Tyskland nöja sig med sådana svältlöner som 2,38–2,96 mark. GHT 6/8 1903, s. 2.
-ledning. (numera bl. tillf.) luftledning. De ofta återkommande störningar, hvilka öfverjordsledningarne till följd af naturhändelser äro underkastade. GHT 9/1 1880, s. 1. —
-JORDISK. [jfr t. überirdisch]
1) (numera bl. mera tillf.) till II 1 (a): som förekommer l. hör hemma l. äger rum över l. på jordytan, ovanjordisk; särsk. om dels växtdel, dels elledning o. d.; ofta motsatt (o. i förb. med) underjordisk (se under-jordisk 1); jfr jordisk 1. Hwad de öfwerjordiske strömar angår, så ändra de merendels sitt watn effter årsens tijd. Tiselius Vätter 1: 42 (1723). En öfwerjordisk walfd Källare .. utbjudes genast at hyra på längre eller kortare tid. GT 27/10 1786, s. 4. En projekterad elektrisk spårväg med öfverjordisk ledning. TT 1898, Allm. s. 53. Sådana växtarter, som ha möjlighet till vegetativ förökning genom öfver- eller underjordiska utlöpare. Hellström NorrlJordbr. 481 (1917). Moskvaavtalet från 1963 om förbud mot överjordiska kärnvapenprov. GHT 3/10 1966, s. 6.
2) till II 1 d: som är höjd över l. hör hemma bortom det jordiska (se jordisk 2), mer l. mindre liktydigt med dels: himmelsk (se d. o. 2), dels: översinnlig, dels: övernaturlig; äv. (i sht ss. adv. (se slutet)) närmande sig allmänt förstärkande anv. (jfr himmelsk 3); jfr -materiell, -mänsklig, -verklig, -världslig o. översvinnlig. Thet är en liuflig ting, en öfwer-Jordisk ting. 2Saml. 40: 212 (1671). Jag bugade för desze ofantelige half-gudar och ropade med all makt på deras språk: O I öfwerjordiske Inwånare, jag är likwäl en förnuftig menniska med en odödelig siäl. Dalin Arg. 2: 174 (1734, 1754). Själen .. förlorar sig i förtjusande aningar om sin öfverjordiska bestämmelse. LittT 1796, s. 373. Ett fruntimmer af genomskinlig blekhet och en nästan öfverjordisk skönhet. Carlén Skuggsp. 1: 377 (1861, 1865). I spegeln syntes .. bilden af den heliga Katarina .. I första ögonblicket trodde den förskräkte målaren verkligen, att det var en öfverjordisk syn. Cederschiöld Riehl 2: 88 (1878). Dansen (uppstod) som ett av den primitiva människans sätt att träda i förbindelse med det överjordiska. FoF 1931, s. 159. särsk. ss. adv. bestämmande adj. (särsk. vacker l. skön). Den förtjusning, den rent, oskyldigt och öfverjordiskt vackra förtjusning, som en ädel menniska känner vid åskådandet af naturens fenomener. Almqvist JK 31 (1835). De öfverjordiskt klara ögonen. Bremer Hertha 149 (1856). Något så vackert, så överjordiskt skönt hade jag aldrig förut sett. Hellström Malmros 239 (1931).
Avledn.: överjordiskhet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara överjordisk; särsk. (o. i sht) till -jordisk 2. Märker ni icke, att ni sjelf, jag, och alla jordiska ting .. hafva en ande uti sig? Denna ande utgör deras öfverjordiskhet. Almqvist Ekols. 3: 347 (1847). —
(II 7 a) -JÄGARE. särsk. (förr) om (l. ss. titel för) befattningshavare inom jägeri- l. skogsstaten; jfr jägare 2. Henel 1729 156 (1730). Denna betjening består af en öfverjägmästare, 2 öfverjägare, 5 underjägare, och 23 skogvaktare. Agardh o. Ljungberg II. 2: 371 (1856). —
(II 7 a) -JÄGMÄSTARE, förr äv. -JAGMÄSTARE l. -JÄGERMÄSTARE. (förr) (ss. titel för) jägmästare i överordnad befattning, särsk. om högsta ansvarig för distrikt inom jägeri- l. skogsstaten; jfr jägmästare 3 o. skogs-inspektör 1. LMil. 1: 442 (1684). Öfverjägmästaren Falk i Vermland .. hade väl varit med om mer än hundrade björnars död, och sjelf skjutit de flesta af dem. Berlin Lsb. 69 (1866). jfr riks-överjägmästare.
Ssgr (förr): överjägmästar(e)-assistent. NDA 24/9 1894, s. 2. Överjägmästarassistent åligger att biträda å överjägmästarexpeditionen och därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas av överjägmästaren. SFS 1921, s. 206.
-distrikt. jfr distrikt 1. SFS 1889, nr 68, s. 10. För de allmänna skogarnas förvaltning var riket indeladt i 9 öfverjägmästaredistrikt och 74 revir. SvD 14/5 1895, s. 3. —
-JÄRN.
1) (†) till II 1: överstamp; jfr järn 5 b γ. Skall och Guardinen eller Proberaren härmedh wara befallat, at dhe Öfwerjernen som i Myntet brukas, vthi sin förwahring hafwa, ifrån den ene Smältningen til den andra. Stiernman Com. 2: 118 (1638).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 1 a: på ovansida sittande järn(beslag); jfr järn 5 (d). VDR 1685, s. 458. Beslagen (på ridsadeln) bestå av ett valvjärn, .. ett överjärn .. samt 2 längsjärn eller stålband. Form 1934, s. 183.
3) (förr) till II 8, i fråga om stångjärnssmide, om kvantitet överstigande den fastställda l. avtalade; jfr -plåt 2, -smide. BlBergshV 18: 71 (1687). Öfverjärn kallas vid tysksmide det stångjärn, som smeden genom besparing uti afbränningen kan lefverera öfver de 20 lispund, hvilka han är skyldig at lemna emot hvarje skeppund tackjärn, beräknadt til 26 lispund. Detta öfverjärn är smeden äfven skyldig at til bruksägaren lefverera emot särskilt betalning. Rinman 2: 1240 (1789). Silverskedar, skänkta av brukspatronerna till smederna som premium för överjärn, äro icke alltför sällan förekommande minnen från den gamla järnhanteringens tid. Fatab. 1932, s. 307. —
-JÄSA, -ning.
1) brygg. till II 1 a: framställa (maltdryck, i sht öl) gm jäsning vid jämförelsevis hög temperatur (varvid jästen flyter upp till ytan); nästan bl. dels i p. pf. (förr äv. p. pr.) i mer l. mindre adjektivisk anv. (motsatt: underjäst (se under-jäst, p. adj.)), dels ss. vbalsbst. -ning (motsatt: underjäsning). Denna method (för ölbryggning) lämpar sig bättre för underjäsning, än för den hos oss vanliga öfverjäsningen. PT 31/12 1846, s. 2. Öfverjäsande, d. v. s. svenskt öl. PT 23/2 1856, s. 3. Att .. efterjäsning hos öfverjäst öl sker på ett något olika sätt mot vid underjäst öl behöfver väl knappast anmärkas. Lindberg Ölbr. 91 (1885). Tyskar och engelsmän dricka hufvudsakligen öl – i förra fallet vanligen underjäst och i det senare öfverjäst. FaluKurir. 12/8 1895, s. 1. Överjäsningen .. går bäst vid temperaturer mellan 12 och 20°, varvid överjästen som flockar sig samman i förband, lyftes upp till ölets yta av kolsyreutvecklingen, därav namnet. Rig 1969, s. 122.
2) till II 3 d β, om vätska: koka över; i sht (o. numera bl., närmande sig l. övergående i 3) bildl., särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om känsla o. d.: överflödande l. översvallande; jfr jäsa över 2. Man skulle swärja at karlen wore galen och behöfde läkedom för desz alt för mykna och öfwergiäsande galla. Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728). Af något, som öfwergäst, hade Digelen utanpå fått blå färg. Rinman JärnH 603 (1782). Överjäsande livsmod. Saxon Handelsb. 45 (1932).
3) till II 8, om bröd l. deg o. d.: jäsa för mycket l. för länge; äv. dels tr., med avs. på bröd osv., dels bildl. (jfr 2), särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om person l. ansikte o. d.: uppsvälld l. uppblåst. Degen är öfwerjäst, om den swällt så mycket, att den ej mera lyfter sig i ugnen. SvKock. 198 (1837). Jag ser ännu för mig de överjästa och högröda ansiktena, hör rösternas sträva moraliska indignation. Lidman Vällust 236 (1957). Sedan är det förstås viktigt att inte överjäsa brödet. GbgP 18/5 2017, s. 45. —
(II 1 a) -JÄST. brygg. jäst (bestående av specifik art av jästsvampar) som efter (över)jäsning avsätter sig på ytan av vätska (särsk. vört); motsatt: underjäst (se under-jäst, sbst.). SvKock. 198 (1837). Under jäsningen (av porter) bildas .. nya qvantiteter jäst, som .. medfölja kolsyregasen till vätskans yta, och bilda den s k. öfverjästen .. (som) är .. den renaste och till många behof, särdeles brödbakning, mest användbara. Almström KemTekn. 2: 159 (1845). Öljäsningen framkallas af .. (jästsvampen Saccharomyces) cerevisiæ, hvaraf två till olika temperaturer anpassade domesticerade raser, öfverjäst och underjäst, användas i bryggerierna. 2NF 13: 468 (1910). —
(II 8) -JÄTTE. astron. superjätte, supergigant; jfr jätte 2 c. SvD(A) 30/12 1923, Söndagsbil. s. 3. Antares, en röd överjätte av så enorma mått att den fyller hela rymden mellan solen och jorden två gånger om! Expressen 30/3 1959, s. 10. —
-KALKA, -ning. särsk. till II 2 a: kalka ((helheten av) ngt); särsk. med avs. på dels åker l. vall o. d.: beströ med kalk (jfr kalka, v.1 3), dels (vägg l. mur hos) byggnad o. d.: bestryka med kalk (jfr kalka, v.1 4, o. -putsa, -rappa, -slamma 1); äv. i fråga om överstrykning av väggmålning o. d.: kalka över (jfr -vitta); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are). Överkalkade vägg- och takmålningar. Hela Kyrkan .. (skulle) å nyo rappas och putsas samt trenne gånger öfverkalkas. Brunius Metr. 270 (1836). Tänker man använda mångårig vall äfvensom på kalkfattiga mossängar, blifver det nödvändigt att öfverkalka vallarna. MosskT 1893, s. 363. Har överkalkningen av en eller annan orsak bitit sig fast i den underliggande målningen kan framknackning icke ske. HantvB I. 1: 360 (1934). —
(II 3 b) -KALLA. [fsv. ivirkalla] (numera bl. tillf.) kalla (se kalla, v. I 2) (ngn) (ngnstans hän). Warandes .. här tillstädes såssom öfwerkallade wittnen. BoupptSthm 1675, s. 1327 b. —
-KAMMA, -kamning.
1) (i fackspr.) till II 1 (a), ss. vbalsbst. -ning, om hopfogning av virke medelst tvärskarv; jfr kamma, v. 3. Om .. (bjälkar som korsar varandra) ej behöfva ligga i samma plan, förenas de genom öfverkamning. Juhlin-Dannfelt 147 (1886).
2) till II 2 a, 3 b, med avs. på hår l. frisyr l. peruk o. d.: gm kamning föra över (i sht i syfte att dölja flintskallighet); äv. (äv. till över II 3 c) med avs. på flint(skalle) o. d.; i sht i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Öfverkammad peruk, Öfverkammadt hår. Weste 2: 1923 (1807). Att hon hade flera stora öppna sår i hufvudet, men att Lundgren för att dölja dessa öfverkammat dermed håret. HbgD 13/9 1870, s. 4. Den kala hjässan, öfverkammad från vänster till höger af några stripor gråsprängdt hår. Wahlenberg Tolf 83 (1893). Robert är 45 år och har mörkt hår i överkammad flint. Mazetti GrabbGrav. 129 (2000). Han står framför spegeln och ordnar till en av filmhistoriens mest invecklade överkamningar. SvD 21/2 2014, s. 22. —
(II 7 a) -KAMMARHERRE. (förr) Ekeblad Bref 1: 276 (1653). I går walde Höglofl. Ridderskapet och Adelen Hof-Marskalken och Öfwer-Kammarherren .. Lejonhufwud til Lant-Marskalk. DA 20/7 1771, s. 2. —
(II 7 a) -KAMRER l. -KAMRERARE, förr äv. -KAMERERARE. (ss. titel för) kamrer (se d. o. II 3–5) i överordnad befattning; särsk. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl., mera tillf.) motsv. kamrer II 5 (äv. oeg.). Widekindi KrijgH 726 (1671). Reichenbach, J. Dav. von, Schloss-Hauptman, Öfver-Kamererare i Pom. Kammaren. Hofcal. 1800, s. 123. Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Kungörelse, angående den öfverkamreraren .. i Finlands bank tillkommande rang. FFS 1896, nr 4, s. 1. Att vara en hårdför överkamrer är den ena av en finansministers huvudroller. NerAlleh. 17/4 1999, s. 2. —
(II 7 a) -KANONJÄR, äv. -KANONIÄR. (förr) För att vinna befordran till Öfver-Kanonier fordras: 2:ne års tjenstgöring såsom Under-Kanonier (m. m.). KrigVAT 1842, s. 38. —
-KANT.
1) till II 1 (a): övre l. upptill sittande kant (se kant, sbst. 4, 7, 9), ovankant; särsk. i uttr. i l. på överkant, upptill l. överst. Den raka Linan (på ritningen), som går ifrån Öfwer kant aff Köln till Kim(m)ingen. Rålamb 10: 10 (1691). Ett murstycke .. nio (9) alnar tjockt i öfverkant. Bergman GotlVisby 53 (1858). Fönstren (i skolsalarna) böra hafva rak öfverkant. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 244. Håfradalen, som ligger djupt nedunder den högt uppe i öfverkanten af en bergsluttning framlöpande banan. TurÅ 1895, s. 438. Den undre stocken fick (vid timringen) behålla sin rundning på överkant, nästa stock urhöggs i underkant, så att den passade tätt i den förutvarande. ByggnArbMinn. 14 (1950). jfr räls-överkant.
2) i bildl. anv. av 1, med anslutning till över II 8; särsk. (o. i sht) i det adverbiellt använda uttr. i överkant, i fråga om uppgivet värde o. d.: högre l. mer än vad som verkligen föreligger l. borde föreligga, i högsta laget, (lite) för mycket l. överdrivet (mycket) l. mer än nödvändigt. Ta till i överkant. Priset, segersiffrorna var lite i överkant. Danslärarna måste jämt hitta på nya danser och nya turer i de gamla, för att det skall vara tillräckligt svårt. Alltid i överkanten av deras förmåga. Cederschiöld Manh. 146 (1916). En fast omräkningskurs, som vid inköp bör ligga i överkant och vid försäljningar i underkant av gällande kurs. Västhagen Affärsbokf. 75 (1945). Över .. musikestraden lyser ett pärlband av kolorerade glödlampor. Det ser pampigt ut, i överkant nästan. Jörgensdotter BergDöttrar 251 (2009).
Ssg (till 1; i fackspr.): överkants-hängd, p. adj. om fönster: som hängts upp l. är avsedd att hängas upp i sin överkant; jfr över-hänga 1 b. DN 27/10 1972, s. 39. —
(II 8) -KAPACITET. alltför stor kapacitet (i förhållande till rådande behov l. efterfrågan); jfr överskotts-kapacitet. AB 9/2 1913, s. 9. Starkt ökad överkapacitet inom svensk massaindustri. DN(A) 12/11 1958, s. 18. När eleverna strömmar över till friskolor står kommunen kvar med överkapacitet i form av lokaler och lärare. SäljSkiten 101 (2009). —
(II 7 a) -KAPELLMÄSTARE. (numera i sht i Finl.) chefsdirigent. BtÅboH I. 5: 38 (1680). Hr Antonio Seleri .. Kejserl. Öfver-Capell-Mästare. SvNorStatscal. 1816, s. 227. En imponerande, över halvseklet lång dirigentkarriär som bland annat överkapellmästare vid Kungliga operan i Stockholm. Hufvudstadsbl. 21/12 2016, s. 24. —
(II 8) -KAPITALISERA, -ing. (i fackspr.) särsk. med avs. på företag o. d.: (låta) förse med alltför stort kapital; äv. bildl.; i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ing. NDA 15/9 1891, s. 3. Spekulationen öfverkapitaliserar de företag, hvaraf medborgarne ha sin nytta eller bärgning. Arbetet 4/9 1903, s. 2. Denna diktnings överkapitalisering med en tidigare litteraturs ämnen och språk. Frederiksen ModDaLitt. 149 (1931). Under mellankrigsåren var detta bolag utan tvivel överkapitaliserat. Sedan dess har det och dess koncern dock vuxit in i det ursprungligen för stora aktiekapitalet. Pokorny Aktier 67 (1957). —
(II 2 a) -KAPPA, -ning. särsk. odontol. i fråga om att övertäcka blottad frisk pulpa med skyddande hölje l. sårförband; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr kappa, v.2 2, o. -kapsla. Welin Hvad nytt 1: 64 (1894). Förf. föreslår, att den överkappade tanden fylles i omedelbar anslutning till överkappningen. SvTandläkT 1950, s. 157. —
(II 2 a) -KAPSLA, -ing. särsk. (†): överkappa (pulpa l. tand); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; jfr kapsla över. Af .. antiseptiska fyllningar utfördes 53 öfverkapslingar af blottad pulpa. SkandTTandläk. 1887, s. 81. JmtP 2/4 1918, s. 4. —
(II 1) -KARBONISK. (†) som hänför sig till den översta delen av den karboniska lagerföljden. GeolFF 1901, s. 372. Områden, som förblevo hav även under överkarbonisk tid. Ramsay GeolGr. 2: 99 (1931). —
(II 7 a) -KASSÖR. (numera bl. tillf.) (ss. titel för) kassör i överordnad befattning. DA 19/8 1847, s. 4. I Messina har stadens öfverkassör jemte fyra högre tjenstemän i staden blifvit häktade för stora underslef. SD 7/11 1893, s. 7. —
1) till II 2, om för ändamålet särskilt avpassat (tunnare) tygstycke som i prydande l. skyddande syfte täcker (l. är avsett att täcka) (del av) möbel (jfr antimakassar), ofta mer l. mindre liktydigt med: täcke l. överdrag; särsk. (o. numera i sht) om sådant tygstycke på l. till säng avsett att borttagas vid sänggåendet, sängöverkast; äv. utvidgat, särsk. i ssgn släd-överkast; jfr kast, sbst.4 I 3, o. -bolster, -bredsle, -dyna, -täcke. Virkade överkast. Öfwerkast till länstolar. Iduna 1865, s. 12. Överkastet var avtaget från sängen – han hade bara att klä av sig och lägga sig. Eriksson ÖmhHung. 144 (1948). Jag satt där som förlamad i min gamla gungstol, vars överkast min mor en gång broderat med korsstygn. Siwertz Pagoden 40 (1954). jfr kelim-, ottoman-, schäslong-, soff-, spets-, stols-överkast.
2) (†) till II 2, om (del av) (luftigt l. lössittande) klädesplagg som bärs l. är avsett att bäras över annat plagg, överplagg; jfr -kläde 3. Prestdräkten består af hvit fotsid klädnad med svarta öfverkast på bröst och rygg. Gustafsson Köping 36 (1894). Vintertid buro båda könen även päls som överkast. Fröberg Skrädd. 197 (1941).
3) till II 3(, 4). särsk.
a) (numera bl. tillf.) överkastning (se -kasta 2 a); äv. i fråga om dans (jfr kast, sbst.4 IV 1 b). ”Jösse-härads-dansen” .. , ”med kast och öfwerkast”. Afzelius Sag. X. 1: 183 (1864). Vid öfverkastet svänga fötterna kretsande framåt, hufvudet kretsar bakåt. Vid öfverslagen eger motsatt kretsrörelse rum. LGBranting 1: 202 (c. 1860).
b) (numera föga br.) kastsöm; äv. konkret; jfr kast, sbst.4 II. Servietter .. 1 Duzin med blåt öfwerkast. BoupptRasbo 1750. Duktyg bör ej fållas på maskin. Fållen skall vikas dubbel och med öfverkast tätt tillsys. Langlet Husm. 883 (1884). IllSvOrdb. (1964).
4) (†) till II 8, ungefär liktydigt med: övertag; jfr kast, sbst.4 I 1 c slutet. Ty mellan twå äregirige Herrar, som täflade om öfwerkastet, kunde de, som ingen del wille taga, .. wara säkre, at blifwa landtförwiste af den, som behölt platsen. Dalin Montesquieu 82 (1755).
Ssg (till -kast 1): överkast-tyg. Hon gick fram till ottomanen och kände på överkasttyget. Lo-Johansson Kungsg. 266 (1935). —
-KASTA, -ning. [fsv. ivirkasta] särsk.
1) till II 2 a: gm kastande täcka l. hölja (ngn l. ngt) (med ngt); äv. med avs. på det varmed ngn l. ngt täcks osv.; jfr -slänga 1 o. kasta över 2. Linc. Eeee 2 a (1640). Lärkor kan man om Hösten fånga, när man låter öffwer henne een Falck swäfwa, och så medh ett lijtet Näht henne öffwerkastar. Risingh LandB 79 (1671). Hwar uppå den döde kroppen .. förmodeligen låg .. uti sin swepning, betäckt med et öfwerkastadt kläde. Bælter JesuH 4: 254 (1757). Gravröse överkastat med åkersten. GbgP 29/3 2014, s. 106.
2) till II 3 b: kasta l. slunga l. (hastigt) lägga l. flytta över (ngt (l. sig)) (ngnstans hän); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr -slänga 2. Canonkuhlorna och Bomberna, som öfverkastades. HC12H 3: 208 (c. 1710). Korsssprång eller öfverkastningar d. ä. då den ena handen måste öfverstiga den andra .. nyttjas af många Compositeurer. Vogler Clavérsch. 31 (1798). (Pappers)blad (blev) öfver golfvet framsparkade eller öfverkastade till oss. Böttiger 6: 62 (c. 1875). Gängledaren försvann från förvaret med hjälp av ett överkastat rep och en stege. KvällsP 4/1 2017, s. 20. särsk.
a) gymn. ss. vbalsbst. -ning, om gymnastisk övning; förr äv. i fråga om fäktning; jfr -kast 3 a. Porath Pal. 2: H 1 b (1693; i fråga om fäktning). En varierande uppvisning, bland annat på barr, med överkastningar och tvillingkullerbyttor. YstadAlleh. 13/8 2011, s. A7.
b) sömn. med avs. på tyg(kant) l. söm o. d.: sy (ihop) med kaststygn, kasta över (se kasta över 3). (T.) übernaht .. (sv.) öfwerkastad söm. Lind 1: 1578 (1749). Innan man begynner sömmen, bör man antingen tråckla eller med knappnålar fästa tillsammans de båda tygstycken, som skola öfverkastas. Berg Handarb. 23 (1873). Moderna lakan har inga fållar, utan är bara överkastade i kanten. DN 28/12 1978, s. 21. Vi sydde enkla plagg på den tidens symaskiner, .. som bara kunde sy raksöm. Alla sömmar måste därför överkastas för hand. Hufvudstadsbl. 3/2 2019, s. 36.
Ssg (till -kasta 2 b; sömn.): överkast-söm. Berg Handarb. 36 (1873). Överkastsöm begagnas till intagningar av rysch. Man låter vid varje styngn nålen komma över veckkanten (osv.). Sömnadsb. 21 (1915).
Spoiler title
Spoiler content