publicerad: 2023
ÖVERSVINNLIG ø3ver~svin2lig, l. ÖVERSVINNELIG ~svin2elig, äv. (numera mindre br.) ÖVERSVINNERLIG ~svin2erlig, adj. -are. adv. = (†, LPetri 3Post. 94 a (1555), Swedberg SabbRo 1631 (1689, 1712)), -A (†, Ef. 1: 19 (NT 1526), Nohrborg 492 (c. 1765)), -EN (numera bl. ngn gg, Lind (1738) osv.), -T (Rudbeckius Luther Cat. 136 (1667) osv.).
Ordformer
(offuer- (-ffw-) 1526–1555. över- (-f(f)u-, -f(f)w-, -fv-) 1558 osv. -svin- (-u-) 1528–1878. -svind- 1847. -svinn- (-u-, -w-) 1526 osv. -elig (-gh) 1541 osv. -erlig (-gh) 1526–1956. -lig 1685 osv. — n. sg. o. adv. -ligit 1667. -ligt 1896 osv.)
Etymologi
[av osäkert ursprung, sannol. antingen efter mlt. överswindichlik, ssg av ÖVER o. en bildning till stammen i swinde, stark, mäktig, snabb (se SVIND) (jfr äv. mlt. överswenklik, motsv. t. überschwänglich (se ÖVERSVÄNGLIG)), l. efter ett icke anträffat mlt. unvorswintlīk, till vorswintlīk, försvinnande, fåfänglig, till vorswinden (se FÖRSVINNA) (se GHolm SupplHellquistOtr. (c. 1990)); formen översvinnerlig sannol. bildad efter mönster av sådana ord som evinnerlig(en). — Jfr ÖVERSVINGLIG, ÖVERSVINNA]
(numera bl. ngt ålderdomligt) omätlig l. gränslös; överflödande; överväldigande; outsäglig l. obeskrivlig l. ofattlig l. outsägligt osv. god l. skön l. stor o. d.; äv.: överjordisk (se d. o. 2) l. himmelsk (se d. o. 2, 3); i sht förr äv. med förklenande l. nedsättande innebörd (se b); äv. substantiverat; jfr ÖVERSVINGLIG, ÖVERSVINNA, ÖVERSVÄNGLIG. J Hierusalem ther så offwersuinerliga mykit folk war. OPetri 2: 54 (1528). Een så öffwerswinneligh flijt. Svart Ähr. 77 (1560). At den öfwerswinnerliga trohet, som denna yngling taget i akt mot sin wän. Ekelund Fielding 56 (1765). Att öfversålla den gamle bekante ur smickrets öfversvinneligt rågade ymnighetshorn. SvBiet 1843, nr 259, s. 4. Den osinnliga verldens öfversvinneliga innehållsrikhet och mångfald kunne vi ana, om vi gifve akt på de oerhörda massor af materiell verklighet, som finnas i och för oss eller inom vår verld. Boström Propæd. 46 (1859). Han hade aldrig sagt sig att det varit hennes svartsjuka, ja nästan översvinnliga dyrkan av honom som smickrat och utvecklat hans fåfänga. Krusenstjerna Fatt. 4: 400 (1938). Det översvinneliga i musiken. Wigforss Minn. 1: 47 (1950). — jfr O-ÖVERSVINNELIG. — särsk.
a) (i religiöst spr.) i fråga om Guds nåd l. barmhärtighet l. kraft o. d. Hurw offuersuinnerligha stoor hans (dvs. Guds) crafft är j oss, wij som troom. Ef. 1: 19 (NT 1526). Thenna offuerswinneligha klarheten. 2Kor. 3: 10 (Bib. 1541; Bib. 1999: överväldigande). Gudh är öfwerswinneliga Rijk vthi sijna nådhe. Schroderus Os. III. 1: 196 (1635). Den öfversvinneliga barmhertighet och nåd, som i Jesu Kristo uppenbarad och gifven är. Flensburg KyrklT 9 (1866). Guds översvinnerliga kraft. SöderhT 16/11 1956, s. 3.
b) (numera mindre br.) med mer l. mindre förklenande l. nedsättande innebörd, ungefär liktydigt med: överdriven l. överspänd, om uttryck(ssätt) äv.: högtravande l. uppstyltad l. bombastisk. Då hela Nationen snart skrifver en täck svenska, så skriver våra herrar magistrar dåligt, osammanhängande och öfversvinneligt. Segerstedt Rosenstein 516 (i handl. fr. 1806). Voro dessa förhoppningar också till en del något öfversvinneliga, så oberättigade, som man numera stundom söker framställa dem, voro eller äro de dock icke. TT 1872, s. 290. Det patetiskt öfversvinneliga i revolutionstiden. PedT 1899, s. 192. Hans första brev till henne var fullt av översvinnerlig symbolism och utförliga långtrådiga skildringar. Schybergson Estlander 22 (1916). De omoderna Tegnér och Stagnelius, vilkas översvinneliga utgjutelser han 1891 satiriserade i kåseriet Poethataren. Olsson Fröding 205 (1950).
Avledn. (numera bl. ngt ålderdomligt): ÖVERSVINNLIGHET l. ÖVERSVINNELIGHET, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara översvinnlig; i sht förr särsk. till b. Lind (1749). Ett äkta ariskt släktdrag: en viss ynglingaartad öfversvinnelighet i uttrycket. Wegelius MusH 86 (1891). Poetens attityd synes .. omodern för oss, som leva i reaktionen mot romantikens översvinnelighet. 3Saml. 6: 61 (1925). Den ganska sakliga akustiken i Z-salen bidrog inte heller till att ge sången något skimmer av översvinnlighet. DN(A) 25/11 1962, s. 19.
Spoiler title
Spoiler content