[fsv. ivirvaldogher, ivirväldogher; jfr mlt. överweldich, ä. t. überwältig; ssg av ÖVER o. VÄLDIG, adj.1; i bet. 2 o. 3 sannol. åtm. delvis ombildning av de adjektiviskt använda formerna i p. pr. resp. p. pf. av ÖVERVÄLDIGA]
1) (†) som sker med (över)våld, våldsam; jfr VÄLDIG, adj.1 2. Til eders oc menige rikitzens skadha oc ffordörff med offueruellig totasningh (dvs. angrepp). G1R 4: 136(1527). Ty geffwer Jagh eder .. tessa .. goosz .. ffor än thennä olff pederson, skal sa offwerwellegä taga migh them i fra. Rääf Ydre 1: 300(1551).
2) (numera bl. tillf.) som har mycket l. alltför stor l. överlägsen styrka l. kraft, överväldigande l. övermäktig (jfr VÄLDIG, adj.1 2); äv.: mer än väldig (se VÄLDIG, adj.1 3). Man frucktade för Frankrikes öfwerwäldiga mackt, sedan den stora victorien war erhållen wid Landau. Nordberg C12 1: 449(1740). (Fartyget) måste dock för öfverväldig sjögång vända om. SD 1/11 1884, s. 4. (På kyrkogården)finns allt ifrån ganska enkla gravstenar till överväldigt utsmyckade monument. SkånD 3/11 2013, s. 16.
3) (numera bl. tillf.) överväldigad. Herr Gilpin afskedade sig öfverväldig af sina egna tacksamhetskänslor. SkånCorr. 24/3 1843, s. 2. Läraren .. är överväldig över elevernas framgångar. GbgP 29/2 2016, s. 13.
