publicerad: 2019
VÄLDIG väl3dig2, adj.1, -are ((†) superl. -st Schroderus Sleid. 183 (1610), Ling Gylfe 181 (1814)). adv. = (†, G1R 24: 91 (1553), Ekeblad Bref 1: 21 (1649; rättat efter hskr.)), -A (numera mindre br., Rääf Ydre 1: 300 (1551: offwerwellegä), SvD 19/4 1978, s. 40), -EN (numera mindre br., Ling As. 632 (1833), SmålP 12/6 1979, s. 14), -T (Brahe Kr. 41 (c. 1585) osv.).
Ordformer
(vallig 1559. veldig (w-, -ii-, -gh) 1525 (: veldighet)–1749. veldug (w-, -dh-, -gh) 1526 (: weldhughan)–1780. vellig (u-, w-, -gh) 1525–1725. vellug (w-, -gh) 1525 (: wellughet)–1729. väldig (w-, -ll-, -gh) 1540 osv. väldug (w-) 1755–c. 1775. vällig (w-, -gh) 1526 (: wälligheet)–1744 (: wälligheet). vällog (w-, -gh) 1526–1696. vällot, adv. c. 1600. vällug (w-, -gh) 1526–1889. weldogh c. 1540. welig 1561. wellegä, adv. 1551 (: offwerwellegä). wellog (-gh) 1521–1541. wäldog 1658)
Etymologi
[fsv. valdogher, väldogher m. fl. former; motsv. fd. vældigh (d. vældig, nor. bm. veldig), fvn. voldugr (nyisl. voldugur); efter mlt. weldich, till VÅLD, med anslutning till VÄLDE, sbst.2 — Jfr VÄLDANS, VÄLDELIG, VÄLDELIGA]
1) (utom i a–c numera nästan bl. i religiöst l. bibelpåverkat spr.) som har makt l. välde l. stort inflytande (över ngn l. ngt), härskande, mäktig; särsk. om Gud l. kung l. furste o. d.; äv. dels bildl. (se b), dels substantiverat, om person med makt osv. Apg. 8: 27 (NT 1526). En är then aldra högste, all tinges skapare, alzmectigh, en weldigh konnung, och gantska förskreckelighen, then på sinom throne sitter. Syr. 1: 8 (öv. 1536). Stormecktigh Veldigh Herre Och fforste. Rääf Ydre 1: 303 (1552). Konung Carl han wänder sin häst omkringh / een wäldoger herre Öfwer alla. Visb. 1: 353 (1658). O Herre Gud .. Du som dömmer emellan de wäldige på jordene och befordrar rätt och rättwisa! PH 14: 219 (1788). Till sådana ting har oss alla / Vår väldige Gud velat kalla. Ps. 1937, 380: 8. O du väldige Herre, Guds smorde, kom, kom till ditt folk, ge oss vårt land och vår frihet tillbaka. BonnierLM 1954, s. 64. — särsk.
a) ss. senare led i ssgr, i fråga om att ensam härska l. utöva (all) makt. — jfr ALLS-, DOM-, EGEN-, EN-, SJÄLV-VÄLDIG m. fl.
b) i bildl. anv., i sht med huvudord betecknande ngt sakligt abstrakt (jfr dock slutet). Dödhen war wällugh alt j frå Adam och in til Mosen. Rom. 5: 14 (NT 1526). En Rättferdigh Konung .. (som) låter then Ewigha Rättferdigheeten framträdha och öfwer alla wäldigh wara. Emporagrius Oxenstierna 74 (1655). Flicka, kärleken är väldig, / Mäktar mer än allt på jorden. Runeberg (SVS) 2: 223 (c. 1846). Den materiella produktionskraft, som av Marx och marxisterna ständigt framhålles såsom den väldigaste samhällsomskaparen. Wigforss MaterHist. 36 (1908). — särsk. bot. ss. senare led i ssgrna TVÅ- o. FYR-VÄLDIG, om (ståndare hos) vissa blommor.
c) med huvudsaklig tanke på ngns höga anseende l. sociala ställning o. d.; äv. om stad l. rike o. d.; ibland utan klar avgränsning från 3 (b). Tu äst then ypperste och weldighaste j thenna stadh. 1Mack. 2: 17 (Bib. 1541). Gud som Tigh satt haffuer til en fullmäcktig och regerande Konungh, öffwer et helt wellugt och Christen Konunga Rijke. Tegel E14 330 (i handl. fr. 1561). När en ringa Man wil träta medh en wäldigan, så winner han som Kåpan i dantzen. Grubb 583 (1665). (I Knut Erikssons) tijdh hafwa Estharna, Carelerna och Ryszarna vthplundrat Sigtune Stadh, som förr war den wäldigste. Spole Alm. 1689, s. 9. En väldig jernpatrons förmåga. Berzelius Brev 8: 75 (1823).
2) (numera nästan bl. i bibeln l. bibelpåverkat spr.) stark l. kraftfull l. kraftig; våldsam; förr äv. med inbegrepp av l. övergående i bet.: tapper; särsk. i uttr. med väldig hand, särsk.: med våld l. vapenmakt (jfr HAND 8 f); jfr 3. Ath intagha slotthidt medt wellighe handt. G1R 2: 143 (1525). Efter någre väldige slachtningar. LPetri Kr. 6 (1559). Annamma migh titt arme Creatur vnder tina nådhefulle barmhertigheet, och beskerma migh medh tin wäldigha arm. Carl IX Cat. Aa 2 a (1604). Myckit mindre skal någen Christen, tyckia wäl wara, eller lee i Händerna, när döden på vnderligit sätt, förraskar wälliga män. Botvidi G2A D 1 b (1634). De hade honom wäl i trängslen inneslutit; / Men han, till deras tråtz, sig wäldigt genombrutit. Frese VerldslD 10 (1715, 1726). Icke Spirans glans i väldig hand / Fängslade Hans höga hjeltesinne. Leopold (SVS) I. 2. 1: 540 (1823). Herren, väldig i strid. Ps. 1986, 655: 2.
3) i anv. ss. ett allmänt, relativt kvantitetsbegrepp: som är av stor storlek l. mängd l. omfattning l. hög intensitet o. d., mycket stor l. intensiv; enorm; ibland med kvardröjande bet. av 1 o. 2, om ngt som kännetecknas av l. vittnar om mäktighet l. om styrka l. kraft; numera i sht i attributiv ställning. Ett väldigt gap. Ett väldigt oljud. En väldig summa. Det hela skulle ske med en väldig fart. Det var ett väldigt spring i korridorerna. At .. konung Cristiernn .. war begæradher oc intrengder med welloga böön Kaaradher oc hylladher för komma skulende Konungh till Suerigis rike epter sin fadhers döödh. G1R 1: 26 (1521). At thetta Slot och Stadh är medh een wäldigh ringmwr alt omkring befästat, 23. skoor tiock, och öffuer halff tridie hundrade alnar högh. Petreius Beskr. 1: 42 (1614). Herren låfwat har, Hans nåd skal wäldig wara. Kolmodin QvSp. 2: 501 (1750). På persiska målningar framställas qvinnorna med stora, mörka ögon, väldiga ögonbryn och rödblommiga, runda kinder. Hedin GmPers. 324 (1887). (Stenhuset) är så väldigt, att ett vanligt boningshus, som står på samma gård, tar sig ut som en liten barnlekstuga. Lagerlöf Holg. 1: 66 (1906). (Han) lade pennan åt sidan, knäppte ihop de väldiga nävarna på bordet framför sig och såg sitt liv tåga förbi. Koch AntHav. 6 (1909, 1918). På 1860- och 1870-talen se vi ett väldigt uppsving för våra järnbruk och sågverk. Höglund Branting 1: 16 (1928). Det är en väldig skillnad mellan att tänka och att göra. Lundberg Yarden 85 (2009). — särsk.
a) ss. adv.: i (mycket) hög grad l. stor utsträckning, mycket; enormt; särsk. (vard.) för att (emfatiskt) uttrycka en anmärkningsvärt hög grad, dels i sådana uttr. som (det var) väldigt vad osv., dels upprepat; numera i sht ss. bestämning till adj. (l. adv.); jfr d, e. Väldigt intressant! Nu ska du lyssna väldigt noga. En vellig stoor skön pladz. G1R 24: 91 (1553). Ja fått en Kalf som ä swart om Nacken, / Ja tycker han ä intet så wälliga braa, / Therföre ska Prästen honom i Tijonde haa. Tidfördrijf A 2 a (c. 1695). Värden har .. öppnat dörren till liteiran (dvs. bärstolen), ur hvilken nu drottning Carlotta Joaquina Theresia stiger ut, väldigt fläktande med sin solfjäder. Palmblad Nov. 1: 8 (1840). Jag är så väldigt hungrig. Adelsköld Dagsv. 4: 8 (1901). Men det var väldigt, vad han såg blaserad ut. Hedberg Räkn. 233 (1932). Pisang Ambon, en väldigt, väldigt grön bananlikör. Jonasson Hundraår. 283 (2009).
b) (numera bl. ngn gg) i allmänt berömmande anv.: imponerande l. storslagen l. ypperlig; med huvudord betecknande (person i) viss (yrkes)roll äv.: framstående, betydande; jfr 1 c o. MÄKTIG 6 b. LPetri 3Post. 40 b (1555). Thz war sannerligh een weldigh nÿåhrs gåffwe. Rizanesander Räkn. 43 b (1601). I samma mon hans kropps-styrka utvecklade sig, blef Esaias väldig i kägel-spelet. Wrangel TegnKärlekss. 114 (i handl. fr. 1847). Palmblad var .. en väldig geograf. Sturzen-Becker 1: 20 (1861). Man gör sig nog icke skyldig till någon överdrift om man påstår, att Krig och fred är ett av adertonhundratalets väldigaste diktverk. Böök 4Sekl. 139 (1928).
c) om krigshär l. militär trupp; särsk. i förb. med hop, förr särsk. i uttr. (den) väldiga hopen, liktydigt med: centern (se CENTER 2 a). OPetri Kr. 322 (c. 1540). En ganska weldigh hoop friskt krigxfolk. Svart G1 55 (1561). När man drog i fält, stäldes icke Tåg-orden i mer än en Column, som kallades väldige hopen, med sit förtraf. 1VittAH 1: 189 (1755). En väldig krigshär, till flera tusen man. HistGeogrLex. 3: 423 (1862). Generalens .. auktoritära styre, byggt på en väldig armé med stark ekonomisk makt och försedd med kärnvapen. AB 11/7 2007, s. 2.
d) om stryk l. fysiskt straff l. (sträng) tillrättavisning o. d.; äv. i anv. som motsvarar a. (Kejsaren) gaff klockaren .. en weldig kinpust. LPetri Kyrkiost. 79 b (1566). (Pojken) får en vellugh rijssbastugu. Hall KultInt. 138 (i handl. fr. 1646). Wellugt stryk moste han hafwa. Swedberg Lefw. 34 (1729). Jag väldugt skrapa vill min vän. / För alla bref, jag mägtar gifva, / Så får jag aldrig ett igen. Bergklint Vitt. 108 (c. 1775). (Bonden) fick .. en väldig örfil. BokVärml. 3: 210 (1921).
e) om väder l. naturkraft o. d.; äv. i anv. som motsvarar a. Det kommer att bli ett väldigt oväder. Sommaren tränger här väldigtt inn, så varmtt och heet strax uthi påskahöghtidhen och ännu, såsom jagh icke minnes kann på thenna åhrstidh skedt vara. OxBr. 10: 62 (1623). Det wäldiga Nordanwädret. Dalin Arg. 1: 35 (1733, 1754). De väldiga fallen vid Trollhättan. Roth 1Geogr. 43 (1886). Fjället såg nu helt annorlunda ut. En väldig vind sopade öfver dess högslätter. TurÅ 1902, s. 36. När starka regn falla i bergen i öster, kan .. (rännilen) stundom hastigt svälla upp till en bred, väldig flod, som rycker med sig stora träd och stoppar hela trafiken. Kaudern CelebObygd. 1: 209 (1921).
Avledn.: VÄLDIGHET, sbst.1, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara väldig. särsk.
1) (numera nästan bl. i religiöst l. bibelpåverkat spr.) till 1: mäktighet; (härskar)makt; äv. konkret, om person med makt (jfr välde, sbst.2 1 c) (förr äv. om det område ngn har makt över (jfr välde, sbst.2 2)); äv. i bildl. anv., särsk. i förb. med mörker (jfr d. o. 4 h). At szamme k: Cristiern ingen nöd skal haffua at komma till syn veldighet igen. G1R 2: 90 (1525). (De som) försmå herscapet, offuerdådughe, höghsinnadhe, och intit skemmas widh ath försmädha wellugheterna. 2Petr. 2: 10 (NT 1526). At de största riken och väldigheter, som med enighet blifvit grundade .. hafva genom afvund och tvedrägt undergådt sådane skiften och förändringar, at man knapt theras namn och åtanka igenfinner. 2RARP 15: 58 (1746). Hwar och en, som syndena gör, han är syndenes träl, han är stadd under mörksens wäldighet. Hagberg Pred. 1: 14 (1822). Man blev så liten inför Gud, vars väldighet sträckte sig över himmel och jord. Krusenstjerna Pahlen 3: 133 (1931).
2) (numera bl. tillf.) till 3: myckenhet l. storhet l. kraftfullhet; storslagenhet; särsk. (till 3 e) i fråga om naturkraft o. d.; förr äv. i fråga om Jesus sätt att predika, närmande sig bet.: auktoritet, pondus. The förundrade sigh på hanss (dvs. Jesus) lärdom, ty medh hans taal war welligheet. Luk. 4: 32 (NT 1526). Menniskokraftens wäldighet, menniskowäldets storhet – är lösen för dagens wisdom. Rogberg Pred. 2: 182 (1826). När båda floderna hade slutit sig samman, började de att gå framåt med en väldighet, som intet kunde motstå. Lagerlöf Holg. 2: 128 (1907). Han gjorde en åtbörd som om han hade tänkt öppna den första av pärmarna, en stor gul en, .. men slog igen den igen som om materialets väldighet överväldigade honom. Gustafsson FamF 180 (1975).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content