ABBREVIATUR ab1revi1atɯ4r l. abre1vi- (abbreviatu´r Weste), r. (m. Weste, f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. abbreviatur, mlat. abbreviatura]
1) förkortad beteckning af bokstäfver l. ord. Biurman 97(1729). En abbreviature eller afkortning i skrifvande. Möller(1745, under abrégé). Sjelfva runans namn (maþer) gjorde att den kunde användas såsom abbreviatur för ett helt ord. Geijer I. 8: 44(1833). — bildl. Namnen äro likasom abbreviaturer af de dem motsvarande föreställningarna. Trana Psychol. 2: 51(1847).
2) tonk. förkortad beteckning af tonfigurer. NF(1875).
