ADORERA ad1ωre4ra l. -e3ra2, l. -or-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ADORATION ad1ωratʃω4n l. -aʃ-, l. -or-, l. adω1-.
Etymologi
[af fr. adorer, lat. adorare]
(föga br.) tillbedja (en gudomlighet). Swedberg Schibb. 248 (1716). Jag adorerade .. (Apollo) på gammalt poetiskt vis. SP 1780, s. 518. — särsk. teol. I den lutherska kyrkan förstås med adoration den delen af gudstjensten, .. som består i gemensam sång och bön. NF (1875).
