publicerad: 1893
AFBARKA a3v~bar2ka (a`fbarka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
jfr BARKA AF.
1) taga barken af (träd l. stock osv.) Decorticare, afbarka. Cellarius (1699). Linné Ungd. 2: 257 (1734). Thet ställe (på trädet) som är afbarckat. Dens. Öl. 27 (1745). En afbarkad enkvist. De Geer Skr. 1: 9 (1839, 1892). Bjelkarna .. (äro) afbarkade på undersidan. AHB nr 83, s. 67 (1873).
2) (föga br.) tekn. vid skinnberedning
b) afskilja (hår) från hud. Benkläder af mjukt renskinn med afbarkadt hår. Castrén 1: 41 (1838, 1852).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content