SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
AFBETTLA, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. afbetle, t. abbetteln]
(†) genom tiggande erhålla af (ngn). (Våra kvinnor kunna) the unga sällar myckit affbetla. Schroderus Albert. 1: 38 (1638).
Spoiler title
Spoiler content