1) taga bladen af (en växt o. d.). Retzius Fl. oec. 302(1806). Rosenkransen .. / Afbladad faller för en kulen vind. Stagnelius 1: 480(1821). Afblada hvitbetorna före skörden. Lundeqvist 436(1840, 1855). Man .. afskär .. de understa bladen på humlerankorna till 5—6 fots höjd .. Detta kallas humlens afbladning. Arrhenius Jordbr. 2: 225(1862). De afbladade grenarne. Carlén Skugg. 1: 247(1865). Höstvinden (har) börjat afblada lindarnas gulnande kronor. Sander Fog. 184(1871). jfr: Han .. tog bort de stora halfvissna utanbladen, kom sedan in på de mindre och friskare, och .. ”afbladade” .. hela (kål-)hufvudet. Almqvist Skälln. 25(1838). — refl.: fälla sina blad. Ekens topp / Afbladar sig .. för en vind från norden. Lovén Dante 2: 178(1857).
2) (föga br.) oeg.: borttaga, afrycka l. afskära (bladliknande delar o. d.). Gräset (dvs. blasten) på Rödbetorne kan hvar fjortonde dag afbladas. Fischerström 1: 515(1779).
3) refl.: dela sig i tunna, affallande skifvor l. blad. Om .. (tegel-)stenen .. (under väderlekens inverkan) sönderfallit, afbladat sig eller erhållit hål å ytan. AHB 83: 13(1873).
