publicerad: 1898
AFBRÄNNA a3v~brän2a (a`fbränna Weste), v. -er, -brände, -bränt, -bränd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under absengung)), -ING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. afbränna; jfr d. afbrænde, mnt. afbrennen, t. abbrennen, tr. o. intr.]
— jfr BRÄNNA AF.
I. tr.
1) göra (en plats, en yta) öde l. tom gm brännande af (därå befintliga) föremål (byggnader, träd osv.). Eelden haffuer affbrendt the lustigha planar j öknenne. Joel 1: 19 (Bib. 1541). Skiöflade han och affbrände til 40. Sochner i Norrige. Girs E. XIV:s hist. 49 (1630). Landet rundt der omkring .. var afbrändt och öde på alt underhåld. Celsius G. I:s hist. 741 (1753, 1792). (För plantering af björk förordas) at det markstycke, hvarå man ärnar så desse frön, först ganska lätt och hastigt afbrännes. Brummer 36 (1789). Afbrände Ljungfält. Retzius Fl. oec. 535 (1806). En afbränd tomt. Strandberg 1: 210 (1857). jfr: Elden ledes .. efter som träden ligga från den upphuggne gatan .. man får derigenom .. en bredare gata .. afbränd. Ström 267 (1830, 1846). — (†) abs. Tå Rysserne förnumme the Swenskes tilkompst in i theras landh, läte the föra in i landet alle ägodeelar och ätande wahrur, och affbränna på alla sijdhor. Tegel G. I:s hist. 2: 318 (1622). — (ännu br.) om solens inverkan. En afbränd mark, sådan som Doctor Hasselqvist beskrifver Egypten i de torra månaderna. Wargentin i VetAH 18: 249 (1757). Åkrarna .. hade den .. solklara sommaren sorgligt afbränt. Tavaststjerna Hårda tider 103 (1891).
Anm. Alltefter olika uppfattning af objektets bet. kunna uttr. sådana som de följ. hänföras till denna bet. l. till I 5 (l. till I 3). Sckara stadh .. ähr wtaff Rickzens fiender .. affbrent. G. I:s reg. 4: 302 (1527). Han lät .. affbrenna biscopsgårdhen i Vpsala. O. Petri Kr. 293 (c. 1540). Wimmerby salpeter-bruk, hvilket nu var afbrändt. Hamilton i VittAH 17: 240 (1846); jfr Hallenberg Hist. 2: 511 (1790).
2) [jfr t. einen abbrennen, ä. d. afbrænde] (†) göra (ngn) husvill l. utblottad gm att uppbränna (hans) bostad. Thet fattiga affbrände Folcket. N. Av. 22 Nov. 1655.
3) bränna bort, gm brännande borttaga; ofta med blott otydligt l. alls intet angifvande af det (l. den), från hvilket (l. hvilken) man bortbränner ngt; jfr I 5 o. anm. till I 1. Gammal Förn (dvs. grässtubb från förra året) måste enteligen afbrännas (på ängar). Rålamb 13: 24 (1690). En stor deel af .. Runeslingan (är) genom wådeld och nedfalne stockar afbränder. Peringskiöld M. Upl. 180 (1710). Afbränna skogar, rödia landet och upodla jorden. Dalin Hist. 1: 62 (1747). Hos den som blifvit uppfostrad till en gyllene medelmåtta är guldet snart afbrändt, och när han sedan skall pröfvas i degeln, återstår endast uselhetens slagg. Geijer I. 8: 31 (1822). Afbränna håret, singe .. off the hair. Björkman (1889). Ljung och mossa voro afbrända, och marken var bar. Från skogar 69 (1892). — jfr AFBRÄNNING 1.
4) (†) gm brännande å bål aflifva; bränna. Hyltén-Cavallius 1: 454 (cit. fr. 1619).
5) bränna ned, gm brännande fullkomligt förstöra; jfr I 3 o. anm. till I 1. Elementen wardha försmeltande aff heta och iordhen medh the werk som ther på äro warda affbrende. 2 Pet. 3: 10 (NT 1526). Qvistrums bro, som för fiendens skull blefvit afbränd. 2 RARP 2: 296 (1723). Värdet af de afbrända husen. Tegnér 6: 320 (1838).
6) (†) liksom med eld l. glödhetta (dvs. skarpt o. eftertryckligt) näpsa o. afskräcka (ngn). The (borgarena i Vadstena) sade the wore nu szå affbrende både för Biscopzgården i Lindköping och annerstedz at the nu intith mere torde .. förtörna Bisp Brask. Svart G. I:s kr. 42 (1561). The haffua bliffuet affbrende genom then Heligeste Fadhrens dunderslagh, som är interdicht och banlysning. Därs. 123; jfr Schönberg Bref 1: 221 (1778), Strinnholm Vas. 2: 484 (1820). — (ännu br.) i p. pf. med försvagad bet.: näpst, afsnäst. Han blef duktigt afbränd. SAOB (1870).
7) med afs. på plötsligt antändande o. ögonblickligt förbrännande (af explosiva ämnen); jfr AFBRINNA 3.
a) [jfr t. eine flinte abbrennen] (numera mindre br.) om skjutvapen: gm framkallande af (krut-) laddningens explosion ur (ett skjutvapen) utslunga inneliggande kastkropp(ar), affyra. Giffwa sigh vth emot Fienden .. och affbrenna på honom sina Stycker. L. P. Gothus Mon. turb. 332 (1629). En mousquet (sattes) på vänstra bröstet och afbrändes. Stiernman Höfd.-m. 2: 286 (c. 1750). En kanon .. rigtades .. och afbrändes. Nicander Minnen 1: 194 (1831). Björkman (1889). jfr: Wid skotten efter .. rörlige ting .. (fordras) att en annan richtar, och en annan afbränner. Grundell 166 (1705).
b) om explosiva ämnen: gm antändande framkalla hastig förbränning af (ämnet). Afbränna fängkrut. Wallenberg 275 (1771). Om man afbränner något krut på hvitt papper. Källström 105 (1850, 1861). — Afbränna ett skott. Dalin (1850). Schulthess (1885). — Afbränna et fyrverkeri. Widegren (1788). En massa på en gång afbrända raketer. H. W. Westin i NF 13: 681 (1889). jfr: Afbrännandet af ett par bengaliska eldar. Sturzen-Becker 2: 203 (1861). — (numera mindre br.) kem. föranleda syrsättning af (ett ämne). Molybdenmalmen afbrännes med salpeter. Berzelius Kemi 2: 97 (1812).
8) tekn. gm (bort-)brännande göra (ngt) rent l. färdigt. Afbränna .. abbrennen, einem Körper durchs Feuer die gehörige Vollkommenheit geben. Möller (1790). Deflagrera, .. afbränna, utbränna, rena genom eld. Dalin (1871). Afbränna åkern. Schulthess (1885); jfr I 1. — särsk.
a) metall. gm brännande l. destillation göra (med kvicksilfver till amalgam förenadt guld) rent (från kvicksilfret); se ssgr.
b) metall. rena l. härda ytan på (ett föremål af metall) gm förbränning af ett anstruket (brännbart) ämne. Skrufvarne bestrykas .. med olja, och afbrännas i koleld. Almroth Tekn. 650 (1839). Spiken bör .. vara afbränd med tjära. Rothstein 698 (1856, 1875). jfr Plakat 24 Juli 1671, s. 6.
c) sjöt. Afbränna .. bränna ett fartyg rent på utsidan. Jungberg (1873). (För att skeppets betäckning af beck o. tjära må blifva) slät och jemntjock afbrännes hon. Uppf. b. 7: 322 (1875).
d) kok. bryna, afreda. Bouillon .. uppkokas, och afbrännes med smör och mjöl. Nylander 35 (1822). Sedan afbrännes såsen med litet sammanfräst smör och mjöl, att den blifver simmig. Därs. 51.
e) gm bränning mildra (en alkoholhaltig vätska). Den till puddingen begagnade konjaken afbrännes vid serveringen. Kindblad (1867). — jfr: Brulôt, d. v. s. cognac afbränd med socker och russin. Crusenstolpe CJ 2: 285 (1845).
f) fullborda tillverkningen af (viss myckenhet af ett ämne, som vid beredningen undergår bränning). Afbränna några ugnar tegel. Afbränna ett visst kvantum brännvin. Kindblad (1840, 1867).
g) gm bränning förädla l. till färdig produkt förvandla (viss myckenhet af råämne). (Å) Gripsholms Kongl. Bränneri .. kunde hvarje dag afbrännas 76 tun(nor) Spanmål. Hülphers Sv. städ. 2: 105 (1783). (Kalkugnar,) som äro afsedda för afbruten drift, der hvarje ifyllning afbrännes för sig. Uppf. b. 4: 436 (1873). Odhner G. III:s hist. 1: 369 (1885).
II. (föga br. o. mindre riktigt) intr. = AFBRINNA 1. Gwdh låter Himmelen brista, Elementen försmälta och Jordennes Botn affbränna. Phrygius Föret. 39 (1620). (Vinden) förde bem(älta fientliga) Bränder (dvs. brännare) på Grund, ther the heelt afbrände oss til ingen skada. N. Av. 1 Dec. 1658. År 1554 .. afbrände mest hela Söder-Malm. Rüdling 214 (1731). Tiden 1848, nr 47, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content