SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFBÖN a3v~bø2n, äfv. ~bö2n (a`fbön Weste), r. l. f.; best. -en, hvard. äfv. = (C. I. Hallman 158 (1776)); pl. -er Dalin Arg. 2: 88 (1734, 1754); Fryxell Ber. 11: 39 (1843).
Etymologi
[jfr d. afbön; jfr äfv. t. abbitte, lat. deprecatio]
bön om tillgift; företrädesvis om sådan bön, förenad med erkännande af begånget fel o. uttalande af ånger däröfver. (Den brottslige) göre Gudi affbön på knä alt medan Chorum warar. Krigsart. 15 Juli 1621, mom. IV. Ödmiuk afbön till Gudh. RARP 3: 257 (1642). Brahe .. kunde .. (endast) med anförande af Karl Gustafs afböner (för visad djärfhet i tal) beveka Kristina till nytt samtal. Fryxell Ber. 11: 39 (1843). Hvarje afton gjorde (han) afbön framför .. (sin fästmös porträtt) för alla sina snedsprång. H. Lilljebjörn 1: 113 (1865). (Den landsflyktige) kunde (ej) köpa sig tillåtelsen att komma till Paris till lägre pris än en politisk afbön. Rydberg Rom. d. 188 (1882). Sända ngn en skriftlig afbön. Björkman (1889). jur. hedersstraff, bestående däri, att den dömde offentligt (t. ex. inför domstol) erkänner sitt brott o. beder motparten om tillgift. (Att han) måtte giöra icke allenast in för H. Exc. (landtmarskalken, som han förolämpat,) utan för hela R(idderskapet) o. A(deln) sin recantation ock afbön. 2 RARP 4: 217 (1726). I alla thessa mål skal then brotslige giöra offentelig afbön. MB 15: 9 (Lag 1734). Skall jag .. göra en tiggare afbön? C. I. Hallman 157 (1776). Han .. blef dömd att göra afbön och stå uppenbar kyrkoplikt. Kexél 2: 38 (1781). Handb. 1811, s. 137. Boken .. blef förbjuden, och författaren tvangs till afbön. Geijer I. 6: 531 (1846). Afbönen afskaffades .. (i Sverige) 1864. NF (1875). Sv.-fin. lagt. (1883).
Ssg: AFBÖNS-SKRIFT. (†) Thet danska manif. oriml. 1710, s. 51.
Spoiler title
Spoiler content