SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFDELA a3v~de2la (a`fdela Weste), v. -ar, -ade, -at, -ad, äfv. -te, -t, -t (se för öfr. DELA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afdele, nnt. afdelen, t. abteilen]
— jfr DELA AF.
I. afskilja, frånskilja.
1) (†) skilja, söndra (ngn från ngn). Icke skole wij .. affdelis j frå ider j nogon motthe, vtan vele göra eth medt E: K: (Eders Kärlighet, hertig Kristian). G. I:s reg. 10: 4 (1535).
2) (mindre br.) afskilja (ngt från ngt). Kryptan består af fyra qvadrater .., hvilka .. afdelas från hvarandra med sex pelare. Brunius Metr. 40 (1854). jfr: Öster om sjöarne Åsnen och Mien begränsas .. sänkningen af en låg landhöjd, som går ifrån norr till söder och afdelar ett mera östligt system af vatten. Hyltén-Cavallius 1: 1 (1864). — skilja (delar af ett helt) från hvarandra. Afdelnings teknet .. brukas at visa huru stafvelserna uti ett ord afdelas. Biurman 30 (1729). (Ån) Aurajoki afdelade fordom landets två lagsagor. Topelius i Finland 24 (1893). — (†) närmande sig 4. Vishetenes Slott med alla thes våningar och afdelta rum. Rydelius Förn. 5 (1718, 1737). — jfr SATS-, STAFVELSE-AFDELARE.
3) (mindre br.) afskilja (egendomslott o. d.) från ett (gemensamt) helt l. från andras lotter; utskifta. RA 1: 479 (1546). Afdela för hvar och en sin lott. Sahlstedt (1773). — särsk. (numera mindre br.) utsöndra, afsöndra (egor) från allmänning o. d. Murenius 44 (1640). Hugger (någon) ved .. å annars afdelta och enskilta skog. BB 10: 5 (Lag 1734). Purlue .. egor som fordom hördt til Cronoparken men blifvit afdelte til privat folk. Serenius (1734). En sak, som gör denna orten .. fattig, är det, at inga vissa afdelta hemman äro. Hülphers Dal. 299 (1762).
4) afskilja o. bestämma (ngt för visst ändamål); jfr II 4.
a) (numera föga br.) i allm. Ingen dag är, som icke är afdelter til vist arbete. 2 RARP 4: 197 (1726). (Gossen) inhemtar .. realia på enkom dertill afdelade lärostunder. Törneros Bref 2: 149 (1827).
b) mil. Sedan befälhafvaren .. afdelat så många rotar, som behöfva affalla. Ex.-regl. 1848, s. 72. — detaschera. En serskild styrka .. afdelades, för att skynda till .. (en viss) punkt. Hamilton i VittAH 20: 62 (1849). Då ett kavalleriregemente framgår till anfall, afdelar det en eller två sqvadroner till reserv. C. O. Nordensvan i NF 13: 946 (1889).
5) [jfr t. einen prinzen abteilen] (†) skilja (en furste i det tysk-romerska riket), i sht mot ersättning i penningar osv. (apanage), från riksomedelbarhet l. besittningar l. arfsrätt; mediatisera. En affdeelt Furste kallar en Regerende Furste .. Euer Gnaden. A. Oxenstierna Bref 4: 7 (1642).
II. dela, uppdela, indela, fördela.
1) i allm.
a) med prep. i. Han afdelade penningarna i tre högar. Året är afdeladt i tolf månader; jfr 2. Wij wele (i predikan) denne Historia uti desze 2 stycker affdela. Rudbeckius Kon. reg. 429 (1619). När Squadrons front afdelas i flere delar, så säges man afdela Squadron. Smdr. af regl. f. cav. I. 3: 11 (1781). Afdela .. (ett) arbete i kapitel och paragrafer. Rosenstein 2: 137 (1789). Man .. afdelar .. pulvret .. i .. små portioner. Berzelius Kemi 2: 379 (1812). Huset (var) genom .. atlas-förhängen afdeladt i flera rum. Palmblad Nov. 3: 94 (1841).
b) Ett visthus, öfverstfullt af allt .. / .. allt afdelt efter slagen. Leopold 2: 286 (1800). Skåpet .. afdelas med hyllor. Brunius Gotl. k. 2: 223 (1865). Blomsterbindlar och löfverk .. afdelade de större målade .. vägg-ytorna. Lysander Skr. 290 (1876). Skogsvidderna voro afdelade af vattenfall och byggda rännor. De Geer Minnen 2: 90 (1892).
2) (mindre br.) indela (ngt) i (alldeles l. ungefär) lika stora delar; uppdela. Det är mycket omaksamt ei allenast at afdela små Hiul, utan ock med Filen at inskära Tänderne. Triewald Förel. 1: 248 (1735). Afdelad (stramalj), der en blå tråd är inslagen för hvart tionde sting .., och icke afdelad, der de blå trådarne äro utelemnade. Berg Handarb. 9 (1873). — särsk.
a) (föga br.) gradera. Glas-pipan, eller then bijlöpande Listen skal wara afdeelt. Stiernhielm Arch. K 1 b (1644).
b) (†) om division. (Divisio) lärer huru man ett taal rätt affdela och vthskiffta skal. Aurelius D 6 a (1614, 1633).
c) herald. Genom skåror afdela en vapensköld. Stiernman Höfd.-m. 2: 376 (c. 1750). Lindfors (1815). Fältet .. är på snedden afdeladt. Kröningssvärd Matr. 48 (1850).
3) (numera föga br.) (så l. så) fördela, disponera, anordna (i praktiskt l. estetiskt syfte). När någor wil skrifwa ett Breef, måste han .. betänckia begynnelsen, thet mitt vthi böör wara, och änden, at Brefwet rätt måtte affdeelt warda. Arvidi 7 (1651). Kyrkan är .. väl afdeld. Eneman 2: 45 (1712). En rik och väl afdelt Trägård. Tessin Bref 2: 333 (1755). — jfr: (†) Proporti(o)nera eller affdela tiåckleken (på tornet) effter högden. Rel. cur. 326 (1682).
4) (föga br.) indela o. bestämma (ngt för vissa ändamål); jfr I 4. De fortlöpande stunderna afdelas .. åt dagens förnöjelser och bestyr. Wallin 2 Pred. 2: 31 (1821).
Spoiler title
Spoiler content