AFDIKA a3v~di2ka (a`fdika Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). —
1) (föga br.) gm (öppet) dike (l. diken) afskilja (ett stycke jord o. d. från ett annat). Weste (1807). Lindfors (1815).
2) gm dikning afleda l. aftappa (vatten osv.). Afdika vattnet från en åker. jfr: En .. tjärn .. afdikades i och för tillgodogörande af dyjorden. P. v. Möller Jordbr. 173 (1881).
3) gm dikning afleda vattnet från (mark), gm dikning torrlägga. Denna .. myra (dvs. myr) (kunde) lätteligen afdikas. Linné Sk. 53 (1751). 500 tunnel(and) kärrmark måtte til ängar blifva afdikade och rögde. Ehrnström i VetANH 4: 21 (1783). (Den odlade) jorden (bör) väl och noga afdikas, så att både matjorden och alfven blifva befriade från skadligt vatten. Arrhenius Jordbr. 1: 5 (1859, 1862).
