AFDRICKA a3v~drik2a, v. -er, -drack, -drucko, -druckit, -drucken (se för öfr. DRICKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING (Lind(1749, under abtrincken)).
Etymologi
[jfr d. afdrikke, t. abtrinken]
1) (föga br.) delvis utdricka. På botten af lifvets kalk (ligga) många passioner, som framträda i dagen, ju mera den är afdrucken. Tegnér 6: 332(1838). — Anm. Möjl. gm missförstånd af ett äldre uttr., hvari af ingått ss. prep. (jfr AF Ianm. 2:o), säges Nytt öl och litet afdrucket om det, som ännu är alltför litet pröfvadt o. hvars verkliga värde därför ännu icke kan bedömas. Crusenstolpe Mor. 4: 98(1841). Fryxell Ber. 10: 236(1842). jfr: Färskt Ööl lijtet affdrucket. Grubb 230(1665).
2) (†) dricka ut, dricka i botten, tömma. Gullkaret .. förmåtte ingen afdricka. Björner Thorst. B. 26(1737). Dricka af et djurshorn, som vart fyllt så snart det var afdrucket. Dens. Frith. 22(1737). Vinet är afdrucket in til hällningen (die neige). Lind(1749, under abtrincken).
3) (mindre br.) på vederbörligt sätt l. högtidligt dricka; jfr AF II 7 a. Afdricka skålar. Dalin(1850). jfr SAOB 17(1870).
