AFDÅNA a3v~då2na (jfr a`fdånad Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
falla i vanmakt, afsvimma, förlora medvetandet. Lind(1738, 1749). Cora afdånar. Eurén Cora 139(1794). Hon faller afdånad i en stol. Leopold 1: 222(1803, 1814). (Han) hade af det oförmodade slaget endast afdånat. Kolmodin Liv. 1: 103(1831). — jfr DÅNA AF.
