publicerad: 1898
Etymologi
[fsv. affara; jfr d. affare, t. abfahren]
(numera föga br.) fara bort. G. I:s reg. 11: 218 (1537). The Svenske .. stego .. till skips och foro heem igen .. Rysserne sporde at the Svenske vore affarne. L. Petri Kr. 83 (1559). Därs. 122. Danske Sendebuden af fohro. Girs G. I:s hist. 93 (1630). Carlstedt Herodot 2: 173 (1833). Dalin (1850). — särsk. om fartyg: lägga från land. Jungberg (1873).
Anm. Hellre FARA AF (utom i part.).
Spoiler title
Spoiler content