SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFLYGA a3v~fly2ga, v. -er, -flög, -flögo, -flugit, -flugen (se för öfr. FLYGA). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. abfliegen]
— jfr FLYGA AF.
1) (föga br.) flyga bort l. åstad. (Korpen) är den sensta (dvs. sista) som afflyger .. Rudbeck Atl. 3: 95 (1698). Lifs-andarne (hafva) efterhand liksom afflugit (från den sjuke). Wåhlin i VetAH 32: 19 (1771).
2) (†) förflyktigas, afdunsta. Om desse cristaller stå utsatte för fria luften .., så afflyger småningom den saltsura luften. Gadolin i VetANH 9: 127 (1788).
Spoiler title
Spoiler content