a) flyta bort. Lex. Linc.(1640, under defluo). Efter en ansenl(ig) mängd vattens afflytande .. synes (den vattusiktige) repa sig. Porthan Bref 376(1797). En droppa syrup, drupen på en kall skifva, bör vid skifvans lutning blott långsamt afflyta. C. G. Nyblæus 203(1846). Den samlade vattenmängden afflyter genom Norselfven till Vänern. A. Granlund i NF 5: 441(1882). jfr: Ringsjön .. afflyter genom Rönne-å. Dahm Geogr.34(1863, 1882).
b) (†) om (periodiskt) sjunkande af vatten: strömma undan. Tå .. (hafvet) af- och tilflyter. Muræus 4: 89(1648). Rel. cur. 174(1682).
2) (†) bildl.: härflyta, blifva en följd. RARP 4: 610(1651).
