AFFLYTTA a3v~flyt2a (a`fflytta Weste), v. -ade (se för öfr. FLYTTA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) tr.: flytta bort (ngt från grund, bostad o. d. till annan). Vid besittningstidens slut .. (är) innehafvaren af lägenheten obetaget, att derifrån afflytta honom tillhörig åbyggnad eller stängsel. SFS 1827, s. 1411.
2) intr.: flytta bort.
a) med bohag osv. flytta (från bostad l. hemort). Han har afflyttat från hemorten. Salander 207 (1727). När hemman upsagdt är; skal husesyn hållas förr än bonde afflytter. BB 27: 7 (Lag 1734). (Tjänstehjonets) uppsägning och den derpå följande afflyttningen ur husbondens hus. Boëthius Nat. 113 (1799); jfr c. Drottningen .. (skulle) afflytta från slottet. Geijer II. 3: 296 (1834). Tre år efter sin afflyttning återsåg han (staden). Ljunggren i NF 15: 1488 (1891).
c) om tjänare: flytta (ur en tjänst). Kindblad (1867). Uppsagd till afflyttning .. ur tjensten. Björkman (1889).
d) (†) ped. flytta; afgå. Vid afflyttningen till Fjerde Classen. Försl. t. skol-ordn. 110 (1817). Ett Läroverk, från hvilket .. (lärjungen) vill afflytta. Därs. XIX.
3) (†) med sitt bohag flytta bort från l. lämna (ett ställe). Enkian .. (hade) i olaga tijd .. afflytt cronogården. Rääf Ydre h. 3: 278 (cit. fr. 1715).
