AFFLÄCKA a3v~fläk2a, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. abflächen l. -flachen, holl. afvlakken]
skeppsb. snedt tillhugga, åt ena långsidan förtunna (en planka o. d.). Bottenstockar och zittror affläckas efter en horizontel linie. Witt 86(1863). Fläckplankan är på yttersidan affläckad i öfverkant, så att hon här får samma tjocklek som den närmast öfver henne liggande (tunnare) bordläggningsgången. Nissen i NF 2: 285(1877).
