SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFFRÅGA, v. -ade.
Etymologi
[jfr mnt. afvragen, t. abfragen]
(†) fråga l. gm frågande utleta (ngt) af (ngn). Swarar .. (Paulus) them till itt spörsmål som the honom medh Timotheo afffråghat hadhe om the dödhas vpståndilse. Förspr. t. 1 Tess. (NT 1526). Attu (dvs. At du) medh lempe kunne them affråge, hwarest han .. sitt gull och Sölf vnderstungett hafwer. FH 8: 166 (1554). Affrågha honom hans ärende. Petreius Beskr. 3: 10 (1615).
Spoiler title
Spoiler content