AFFÄRGA a3v~fær2ja, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nnt. afferwen, t. abfärben]
— jfr FÄRGA AF.
1) färga af sig, meddela ngt af sin färg. Dalin(1850). Alunskiffern är här lösare .. och ofta starkt affärgande. Linnarsson 55 (1869). Godt krut .. får ej affärga, om det rullas öfver .. papper. C. Linder i AHB 66: 4(1880). — refl. i samma bet. Boktryckaresvärtan .. affärgade sig på linnet. Samtiden 1873, s. 560.bildl.: Den helige andens sju brinnande nådegåfvor, hvilkas återskimmer affärgar sig i de sju heliga sakramenten. Böttiger i SAH 50: 380(1874). — jfr FÄRGA(af sig).
2) beröfva (ngt) dess färg; i pass. äfv.: förlora sin färg. Arrhenius Jordbr. 1: 160(1859, 1862). Affärgning af grönaktigt glas medelst brunsten. Uppf. b. 4: 486(1873). Affärgad .. urblekt, blek. Wenström(1891). Om vattnet (som gm tillblandning blifvit rödt) vid profvet affärgas. Sev. Ribbing Barns fostr. 101(1892).
3) handtv. bestryka (en mur o. d.) med (ljus) kalk- l. limfärg. (Rappningen) affärgas .. med en tilredd blandning af Victriol, Kalk och kolstybbe. Wäsström Præs. i VetA 1774, s. 18. Affärga .. (bestryka en mur med ljus, helst gulaktig färg) Badigeonner. Westee(1842). Kyrkan har .. blifvit .. rappad och affärgad. Brunius Sk. k. 319(1850). Rappade murar, som skola oljemålas, få ej förut affärgas. Rothstein 235 (1856, 1875). Iakttages, att oblandad hvit färg icke användes vid yttre affärgningen (af boningshus). SFS 1870, nr 27, s. 16.
4) (mindre br.) tekn. (i allm.) färga, utföra (vederbörliga) färgningen af (ngt). Då tyget .. tvättas, upplöses betningsmedlet från dessa fläckar, och vid affärgningen häftar färgen ej derpå. Berzelius Kemi 5: 714(1828). Affärgning af .. sjömärken. Tidn. f. lev. 1892, nr 23, s. 1.jfr SAOB 18, 36(1870).
-TID~2. Ögonbrynen (på äldre hästar) gråna .., pannan, och slutligen hela hufvudet få en mängd hvita hår ..(;) Varro och Plinius utsätta det 16:de året .. till denna affärgningstid. Florman Hästens ålder 5(1819).
