AFGLIDA a3v~gli2da, v. -er, -gled, -gledo, -glidit, -gliden (se för öfr. GLIDA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nnt. afgliden, t. abgleiten]
glida bort l. ned (från ngt); halka af. Förekomma remmens afglidande från hjulet. Dalin (1850). Murbruket (är) tillräckligt förtunnadt .., då det afglider från murslefven i en sammanhängande massa. AHB 83: 16 (1873). — Anm. Hellre GLIDA AF (utom i part.).
