AFGÄRDA a3v~jæ2rda (a`fgärda Weste), v. -ade (se för öfr. GÄRDA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
— jfr GÄRDA AF.
1) medelst gärdesgård l. annat stängsel afskilja l. afstänga (ett stycke mark från ett annat). Serenius (1741). Han afgärdade borggården från trädgården. Brunius Metr. 368 (1854). — inhägna. Almqvist (1842).
2) kam. (eg.: gm inhägnad) afskilja (en lägenhet) från bolbyns egor. Adelen oppå dee byar, gårdar, Hemman och Torp som haffue aff ålder ifrån dehres Säthegårder warit afgärdade. RARP 3: 99 (1638). A(fgärda) en by, ett hemman. Dalin (1850).
