publicerad: 1898
Etymologi
[af mnt. afhandelen, t. abhandeln; jfr d. afhandle]
1) (†) fullständigt verkställa l. uträtta; afsluta; jfr AF II 7. När (vid ett gästabud) alla saker äro förändadhe och affhandladhe. Rothovius 1 Pred. D 2 a (1623). När alt dhetta (dvs. förmaningar, böner o. psalmsång) är afhandlat. Kyrkol. 165 (1686).
a) (†) gm underhandling o. d. draga (ngn från ngn l. ngt). Förmane kongen i Danmark .., att han .. sig icke ifrå kon:ge Ma:t till Sverige afhandle lathe. RA 1: 526 (1547).
b) [jfr ä. d. afhandle] (†) gm förhandling l. öfverenskommelse aflägsna (ett missförhållande osv.); bilägga. Ath hans konge(li)ge Ma:t först the irringer (dvs. misshälligheterna) medt (Hanse-)städerne .. ofvertale (dvs. bilägga) och afhandle motte, så ath hans konge. Ma:t seg icke på alle sider schulle hafva ath formode fyentsschap. RA 1: 475 (1546). Hwadh öfwer wore (om polackerna gått in på vissa ss. villkor för fred uppställda fordringar), kunde lätteligen förlijkes och afhandles. RARP 1: 33 (1627).
3) (numera bl. jur. o. dipl.) öfverenskomma l. besluta om (ngt), aftala, göra upp (åtm. i senare tid med bibegreppet: gm l. efter förhandling). Wart beleffuat, affhandlat och beslutet, at en Klocka skulle vthtagas aff hvar Kyrckia. G. I:s reg. 7: 12 (1530). Ett .. Stillestånd är Slutedt och afhandlat. RARP 2: 190 (1635). Är them emellan affhandlat, huru i slijk händelse hållas skal, wari thet gilt å både sijdor. Sjöl. Skipl. 7 (1667). Alt detta är nu igenom en oryggelig Lag ordenteligen afhandladt och faststäldt. Schönberg Bref 1: 48 (1772). (Arrendera) et Säteri .. emot en viss afhandlad summa, efter contract. SP 1780, s. 506. Convention .. afhandlad och sluten i Constantinopel den 28 Maji. SFS 1827, s. 1289. (Freden) afhandlades på ett personligt möte emellan båda konungarne. Geijer II. 2: 143 (1832). — med prep. Vi hafva afhandlat om att träffas .. kl. 5. Almqvist (1842). Om något annat .. ega contrahenterna icke genom äktenskapsförord sig emellan afhandla. Olivecrona Mak. gift. 247 (1859).
4) förhandla; stundom närmande sig 3 l. 5.
a) (föga br.) i allm. (Slutligen) afhandlas .. med then botfärdige på sätt och wis som fölier. Handb. 1693, s. 199. Christus talar sjelf och afhandlar sjelf med hvar och en själ om det arbete, hvartill han vill vinna henne. Thomander Pred. 1: 248 (1849).
b) med afs. på offentliga angelägenheter: underhandla l. öfverlägga om (ngt); behandla, handlägga. Præses (är) förplichtadt, alla wichtiga saker collegialiter, thet är uppenbarligen uti Domcapitlet .., at afhandla. Laurelius i KOF II. 1: 366 (1659). Denna dag hade kamrarna mera intresseväckande frågor att afhandla. Forssell Stud. 2: 390 (1888). jfr: De afhandlade med sin Öfverhet, huru manstark han til dem skulle få anlända. Celsius G. I:s hist. 479 (1753, 1792). — utan obj. Om den saken komma Ministrarne at afhandla. Sahlstedt (1773). Ännu en dag afhandlade konungen med utskottet i detta ämne. Carlson Hist. 1: 64 (1855). Man (lär icke) .. kunna förbjuda konungen att personligen afhandla med personer utanför statsrådet. De Geer Minnen 2: 216 (1878).
5) i fortlöpande framställning l. i undervisningssyfte (muntligen l. skriftligen) behandla, utreda, utlägga, framställa (numera vanl. med bibegrepp af grundlighet o. en viss utförlighet; jfr AFHANDLING 4, 5). subj. kan vara
a) person.
α) Afhandla ett ämne. Gymn. o. scholæ ordn. 1724, s. 20. En del (författare), som afhandlat desse vetenskaper. Berch 14 (1747). Botin har .. grundeligen afhandlat beskaffenheten af desse .. Kronogods. Schönberg Bref 3: 183 (c. 1780). Läs Själens odödlighet, afhandlad af Plato ..! Leopold 3: 58 (1802, 1816). Lärjungens öfningar att skriftligen afhandla honom förestälda (dvs. förelagda) .. ämnen. Järta V. skr. 2: 88 (1838). Hon afhandlade i flera sina bref detta kapitel. Ljunggren Sm. skr. 2: 179 (1879). — om predikant. Kyrkol. 73 (1686). Det ämnet, som denna gång genom Guds nåd skal afhandlas. Nohrborg 459 (c. 1765). (Predikanten) afhandlade .. försoningsläran. Rydberg Ath. 228 (1859, 1866).
β) utan obj. (i eg. bet. bl. i Finl.) (En vetenskapsman,) som afhandlat (dvs. skrifvit en afhandling) om benhinnans användande. M. V. af Schultén i Finland 257 (1893). — (mindre br.) med bibetydelsen resonera, docera. Hon vill vara filosof .. och resonnerar och afhandlar och benar öfver allting. Bremer Nina 286 (1835). (Hon hade) tycke af en, som satt och afhandlade, då hon talade. Almqvist Tre fruar 2: 91 (1842).
b) tal, skrift, vetenskap osv.: handla om (ngt). Biurman 10 (1729). En bok, hvilken afhandlade konsten att göra guld. Dahlgren S. arb. 4: 158 (1830). Dagens evangelium .. afhandlade de falska profeter. Därs. 5: 17 (1832). De båda vetenskaperne .. afhandla .. till en stor del samma ämnen. Claëson 2: 44 (1858). Hans föredrag .. afhandlade (icke alltid) så vigtiga .. spörsmål. Rydberg Rom. d. 88 (1882).
6) [jfr ä. d. afhandle, t. abhandeln] (†) handla l. köpa (ngt) af (ngn). Att salige Skattmestarens huus hans erfvingar afhandlas för skeligh betalningh. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 29 (1614). RARP V. 2: 335 (1655).
Jfr O-AFHANDLAD.
Spoiler title
Spoiler content