AFHYSA a3v~hy2sa (a`fhysa Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
eg.: beröfva (ngt l. ngn) hus, borttaga hus från (ngt l. ngn).
1)
a) (†) borttaga åbyggnader (o. vräka åbo) från (bebyggdt område). G. I:s reg. 3: 149 (1526). Om the nye bygning (dvs. nybygget) jnne på .. grotteförstens (dvs. storfurstens) land Suarar wår naduge herre ath .. skal thå samma nya bygning gerna offhysas. Därs. 3: 152 (1527). — med öfvergång till b. Öfwerberga gård menas nu wara afhyster och vnder prestegården förlagder. Peringskiöld M. Upl. 196 (1710).
b) kam., jur. låta (hemman o. d.) blifva l. vara utan egen åbo o. egna åbyggnader samt förlägga (det) under annat, som svarar för dess räntor o. skattebesvär. At afhysa dem (dvs. sina rå o. rörshemman) under sielfwa Sätesgården. Adelspriv. 26 Maj 1719, s. B 1 b. Äger staden jord och mark ther omkring, som afhyst är, och ej ifrån staden afskild. RB 10: 19 (Lag 1734). Ett hemman säges då vara afhyst, när det blifver brukadt under något annat hemman, så at det icke har sin egen särskildta åbo. Botin Hem. 1: 161 (1755, 1789). Rabenius Kam. § 130 (1825, 1832). PT 1892, nr 66, s. 4.
2) (†) (från hemman o. d.) borttaga (hus l. byggning). Oluf skall taga sine Huus af Jordhen .. och innan midfasta afhysa husen. Rääf Ydre h. 3: 212 (cit. fr. 1666).
3) kam., jur. skilja (hyresgäst l. åbo) från hus l. från begagnande af hus l. lägenhet; vräka. Jag måste skyndsamt afhysa henne (hyresgästen), då .. hinder uppstått emot giltigheten af hyreskontraktet. Carlén Repr. 423 (1839). A(fhysa) en åbo, skilja honom från åborätten till .. hemman eller .. lägenhet. Kinberg i NF (1875). — skämt. De vördade förfäderne(s lik hade) .. blifvit afhyste till klockbacken. Topelius Vint. II. 2: 92 (1882).
