SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKIMMA a3v~ɟim2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -KIMNING.
Etymologi
[af t. abkimmen]
(mindre br.) handtv. slå kimmarna l. stäfverna undan på (ett laggkärl). Dalin (1850). Tunnbindaren skulle afkimma fatet. Kindblad (1867).
Spoiler title
Spoiler content