SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKRAMA a3v~kra2ma l. ~kram2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afkramme]
— jfr KRAMA AF.
1)
a) (föga br.) gm kramning pressa ut (en vätska) ur ngt. (Fisken) upplägges .. på durkslag, och vattnet afkramas väl. Nylander 93 (1822).
b) (föga br.) gm kramning befria (ngt) från (däri) befintlig vätska. Han afkramade svampen.
2) (mindre br.) gm kramning bryta, krama i tu (ngt). Göstas afkramade refben (hade) upphört att göra smärta. Willebrand o. Rancken 175 (1886).
Spoiler title
Spoiler content