SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKRATSA a3v~krat2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Etymologi
[af nnt. afkratzen, t. abkratzen; jfr d. afkradse]
eg.: skrapa bort. Effrico vprijfua, affkratza. Lex. Linc. (1640). — jfr KRATSA AF.
1) gm kratsning (i sht med krats l. kratsborste) borttaga l. aflägsna (ngt). Afkratza guldet på något som är förgylt. Möller (1745, under dedorer). Från sidorne af baktråget afkratsas degen. Fischerström 3: 338 (1781). Blyets yta (blir) betäckt med en skorpa af blyhvitt, som .. afkratsas med en metallborste. Berzelius Kemi 2: 524 (1812, 1822).
2) gm kratsning (i sht med krats l. kratsborste) rengöra l. blotta (ngt). Godset (hvarifrån förgyllningen skall afsprängas) .. afsläckes i utspädd svafvelsyra .., innan det slutligen afkratsas. Almroth Tekn. 505 (1839).
Spoiler title
Spoiler content