SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLEGAD, p. pf. ss. adj.
Etymologi
[jfr AFLIGGA samt holl. afgelegen, t. abgelegen]
— jfr AFLÄGEN, AFLÄGSE(N).
1) (†) aflägsen. Intet rumm, ehuru fiärran thet tå war aflegat. Schroderus J. M. kr. 140 (1620). Gyllenius 231 (1656).
2) (†) som legat af sig, förlegad. Lind (1738, 1749). Aflegad(e) .. varor. Möller (1745, 1755).
Spoiler title
Spoiler content