SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLINGE a3vliŋe2, äfv. a3v~liŋ2e (Lyttkens o. Wulff Utt. (1889)), adj. oböjl.
Ordformer
(i ssgr äfv. (†) aflinga)
Etymologi
[fsv. aflinga, eg. gen. sg. (ss. ssgsform) af afling i bet. förvärf; jfr med afs. på ordets bildning KRONO, SKATTE]
(mindre br.) jur. om egendom: förvärfd (i motsats till ärfd). Den fråga, huruvida Aflinge fast Egendom .. bör vara börd underkastad. Förklar. 4 Febr. 1801 (i titeln). Almqvist (1842). Adjektivt säges .. A(flinge) jord. Dalin (1850). jfr SAOL (1874, 1889).
Anm. I enskilda fall är gränsen svår att draga mellan detta ord o. det närmast följ.
Ssgr (urspr. tillhörande AFLING 1): AFLINGE-EGENDOM300~201 l. ~102. 2 RARP 5: 177 (1727). Ad. prot. 1800, s. 378. —
-FASTIGHET~201. Ad. prot. 1800, s. 371. Ren aflingefastighet. Olivecrona Lagb. gift. 146 (1851). SFS 1857, nr 63, s. 4. —
-GODS~2. [fsv. aflinga gods] (afflinga godz G. I:s reg. 6: 124 (1529); aflinga godz A. J. Gothus Thes. 3: 128 (1619))
1) koll.: förvärfd tillhörighet l. egendom. G. I:s reg. 1: 34 (1522). Tegel G. I:s hist. 2: 400 (efter handling af 1560). (Om) nogon vill uthskeppa godz, då erhålle (dvs. styrke) med sin eed, att thed ähr utaf hans aflinge godz. RP 4: 22 (1634). GB 13: 5 (Lag 1734). (Bo Jonsson) ägde .. stora egendomar .., dels som arfve-, dels som aflingegods. Fryxell Ber. 2: 116 (1826); jfr 2.
2) förvärfdt jordagods. Månge af Adlen .. gjorde (icke) rusttjänst hvarken för arfvegods eller aflingegods. Hallenberg Hist. 4: 570 (1794). Birger återfår en del af riket jemte de honom tillhöriga så aflinge- som arfvegods. Strinnholm Hist. 5: 197 (1854). —
-HUS. (†) (Adelns) aflingehus och jord i städerne. 2 RARP 3: 520 (1723). —
-JORD~2. [fsv. aflinga iorþ] förvärfd jord(egendom). Dine tre delar i löst godz och afflinge-jordh kan dig ingen förtaga. A. Oxenstierna Bref 4: 297 (1646). Aflinge jord och lösören. GB 6: 3 (Lag 1734). Nu är både arfve och aflingejord i ett kiöp å landet. JB 5: 4 (Därs.). Rabenius Kam. § 194 (1825, 1832). Med aflingejord i vidsträckt mening förstås i allmänhet sådan jord, som icke tillkommit någon genom arf .. Med ren aflingejord, eller aflingejord i inskränkt mening, förstår man sådan jord, som någon på .. lagligt sätt förvärfvat af oskyld person eller af skyldeman, då jorden i dennes hand icke varit slägtjord. Olivecrona Lagb. gift. 146 (1851). —
-PENNINGAR. (†) G. I:s reg. 3: 329 (1526). (Gifvarens) afflinge peninge, the hann wel geffua motte huem honom synttes. Därs. 8: 273 (1533).
Anm. Då aflinge i ä. källor skrifves gm ett mellanrum skildt från jord (osv.), kan det stundom vara ovisst, huruvida det förra är att fatta ss. fristående attribut l. ss. första led i ssg.
Spoiler title
Spoiler content