publicerad: 1898
AFLÄGSE a3v~läk2se l. ~lä2g- (a`flägse Weste), adj.2 oböjl. o. adv.
Etymologi
1)
α) = AFLÄGSEN, adj.2 1 a α. Avia .. Afflägse wägar. Wollimhaus Ench. (1652). Aflägse orter. Linné Ungd. 2: 330 (1734). Aflägse hus(,) An house that stands out of the way. Serenius (1741, under aflägsen). De mäst aflägse Landsorter. Dalin Hist. 1: 167 (1747). I fall min Herr Bror kan värka något ifrån ett så aflägse håll. Leopold i 2 Saml. 7: 15 (1782). Staden ligger aflägse för Allmogen. Hülphers Sv. städ. 2: 35 (1783). Sakta vindar från aflägse land. Nicander S. arb. 2: 437 (1820). (Ögat) sökte .. att få hvila på något mera aflägse gladare föremål. Gosselman Col. 1: 83 (1830). (Byron) hade valt sitt landtställe på Savoyer-sidan, aflägse från staden. Beskow Minnesb. 2: 132 (1866). Landthandlaren i den aflägse byn. Rydberg Vigg 3 (1875, 1883). Gården låg aflägse. Lundegård Prins. 117 (1889). — i bild, med öfvergång till 2. Der detta tecken (dvs. olydnad mot öfverhet o. lagar) uppträder, är olyckan icke aflägse. Ödmann Pred.-utk. 121 (1808, 1812). Intet mål af sanning och dygder .. visar sig så aflägse eller så högt, att det ej kan .. uppnås. Wallin 1 Pred. 3: 311 (c. 1830).
β) = AFLÄGSEN, adj.2 1 a γ. Hag, från hvilken Ort hans Vinter-qvarter vore allenast några mil aflägse. Ågren 47 (1757). Närmast bland alla himmelskroppar är oss Månen, men likväl vid pass 52,000 mil aflägse. Palmblad Geogr. 4 (1835, 1851).
c) = AFLÄGSEN, adj.2 1 c. Då och då hörde man det aflägse ljudet af någon herdes horn. Wetterbergh Fyra sign. 280 (1843).
2) = AFLÄGSEN, adj.2 2. En ej aflägse förtid. Claëson 1: 293 (1858). — Förutsäga .. (världskropparnas) ställningar till hvarandre i aflägse tider. Rydberg Varia 1: 114 (1889, 1894).
a) (numera knappast br.) om föreställning, sätt att handla l. tänka osv.: för tanken fjärran liggande; främmande, långsökt, konstlad, besynnerlig. Melanderhjelm i VittAH 5: 69 (1796). Apostelens slutningssätt synes väl något aflägse; men äfven i sin bokstaf gifver det god och fattelig verkan. Ödmann Str. förs. 4: 245 (1822). Det kan ingen föreställa sig till hvilka aflägse förment undergörande utvägar de .. äro färdige att taga sin tillflykt. Thomander Skr. 1: 219 (1842).
b) (†) språkv. om objekt: indirekt. Aflägse Object. Faxe Gr. gram. 305 (1825). — jfr AFLÄGSEN, adj.2 3 a slutet.
c) = AFLÄGSEN. adj.2 3 b. Nära eller aflägse .. slägt med (ngn). O. Wetterhoff 2: 38 (1887). Svensén Jorden 224 (1887). Aflägse slägtingar. Wenström o. Lindgren (1889, under distant).
d) = AFLÄGSEN, adj.2 3 c. Der .. tecknet ej ens aflägse liknar, utan blott föreställer saken. Claëson 1: 189 (1858).
e) = AFLÄGSEN, adj.2 3 e. Aflägse framkastade vinkar. Kindblad (1867). — Ett aflägse minne. Strinnholm Hist. 1: 124 (1834). jfr 2.
f) = AFLÄGSEN, adj.2 3 f α. Alltid sig lik, äfven så aflägse ifrån egna afsigter, från egen ärelystnad, som tillförne. Gustaf III Skr. 1: 62 (1786).
Anm. AFLÄGSE förekommer utom i bet. 3 c knappast i talspråket o. har för den nutida språkkänslan öfver hufvud en ngt ålderdomlig o. stel prägel. I dess ställe användes numera hellre AFLÄGSEN. Då ordböckerna alltifrån Sahlstedt (1757) i allm. begränsa ordets anv. till den adverbiella l., i de fall, då äfv. ett adj. AFLÄGSE upptages, merendels uppgifva, att ordet ss. adj. användes hufvudsakligen predikativt, så är detta, ss. af ofvan anförda språkprof framgår, särsk. för ä. tid icke öfverensstämmande med de faktiska förhållandena.
Spoiler title
Spoiler content