publicerad: 1898
AFMÅLA a3v~må2la (a`fmåla Weste), v.1 -ade (se för öfr. MÅLA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE.
Etymologi
[jfr d. afmale, mnt. o. holl. afmalen, t. abmalen]
— jfr MÅLA AF.
1) gm målning l. i färger afbilda (ngn l. ngt); ngn gg äfv. om afbildning gm teckning o. d.: afbilda.
a) (numera mindre br.) i eg. bet. Effter at .. sådana ohörde gärningar, genom Målwärcker (dvs. taflor, afbildningar) och Contrafeit .. äre vthi fremmande Nationer för longh tijdh sedhan affmålte, och aff trycket uthgongne. Stiernman Riksd. Bih. 53 (1546). Alexander Magnus wille sigh aff ingen annen låtha affmåla än aff Apelle. Lælius Res. 2: 108 (1595). The inbilla sigh .., at then Onde är icke så stygg som han affmålas. Schroderus Uss. L 3 a (1626) [jfr nnt. de dövel is so svart nich as man em afmalt]; jfr 3 b. Begynnes then andre öpningen (dvs. akten). I hwilko föreställes .. i Perspectiv Musæ afmålade. Stiernhielm Parn. 2 öppn. (1651). Peringskiöld M. Upl. 233 (1710). (I ett egyptiskt tempel) får .. (man) se ett af Ramses' fälttåg afmåladt. Kræmer Orient. 144 (1866). Björkman (1889). jfr: Afmåla .. aftaga, helst ett ansigte (då verbet är liktydigt med porträttera). Almqvist (1842). — (†) gm målning framställa (ngns bild). (Cupido) hafwer låtet afmåla i sin Sköldz Silfwer fiäld (dvs. fält) .. Diane Beläte. Stiernhielm Cup. 8 intr. (1649, 1668). The .. hade the Chaldeers Riddares äfwenbilder (dvs. bilder) afmålada på sina weggiar. Swedberg Schibb. a 4 a (1716).
b) i bild.
α) (mindre br.) närmande sig 3. A(fmåla) en händelse, en scen med lefvande färger. Dalin (1850). — (föga br.) Thenna werldennes barn .. skole wij här på then oretta gårdzfogdan see medh alla theras fergor wara affmålade. P. Erici 2: 207 a (1582). Afmåla en med lifliga färgor. Lind (1749, under abmahlen). — särsk. (mindre br.) närmande sig 3 b. Lät .. (Satan) afmåla dem (dvs. mina synder) för mig med de svartaste färgor! Dalin Vitt. 1: 28 (1744). Härens tillstånd afmålades i de mörkaste färgor. Malmström Hist. 2: 344 (1863).
β) (†) (i sitt l. ngns inre) framkalla en (lefvande) bild af (ngt). Tå blifver hon (dvs. dygden) såsom et rett bonum i tanckan afmålad. Rydelius Förn. 121 (1720, 1737).
2) om afspegling o. d.; pass. o. refl.
a) (mindre br.) i eg. bet.; pass.: afbilda l. afspegla l. afteckna sig. Vattnet stod stilla, klart som en spegel, i hvilkets djup himmelen afmåltes. Linné Ungd. 2: 310 (1734). C. Lehnberg Intr. i VetA 1756, s. 7. Om .. olika bilder efter hvarandra afmålas på samma punkt af näthinnan. Thorell 1: 192 (1860). — refl. i samma bet. Bilden afmålar sig .. på näthinnan. Turner 18 (1831). Thorell 1: 185 (1860).
b) bildl.; refl.: afspegla sig. Hur afmålar sig icke karakteristiskt i det enstafviga, tvära namnet Kant den torra och flinthårda filosofen från Königsberg. Sturzen-Becker 2: 56 (1861). — (mindre br.) taga l. gifva sig (sinnligt l. synligt) uttryck (i ngt). Det, som Gudomligheten i sitt ord talar till våra tankar, tecknar och afmålar sig uti Jesu uppståndelse för våra sinnen och vår inbillning. Lehnberg Pred. 1: 149 (c. 1800). Hvad skall jag säga om den saknad, som nu afmålar sig i dessa ungdomliga anleten ..? Genberg 1: 75 (1867). jfr: Heela then H. Treefaldigheeten hafwer sigh vti Menniskian affmåladt. Muræus 1: 1 (1648).
3) i ord på åskådligt l. målande sätt skildra l. framställa.
a) i allm.; obj. är
α) (numera föga br.) ngt konkret; särsk. om poetisk framställning: teckna, skildra. Linné Ungd. 2: 55 (1732). (Dödsgudinnan Hel) afmålades (i fornskrifterna) mycket grof, bister och svartlett. Dalin Hist. 1: 128 (1747). (Aurora) afmålades (af poeterna) som en vacker Jungfru med mårgonstjernan i pannan. T. Bergman i VetAH 21: 240 (1760). — (†) J samma scriffuelse hafuer tu tich sielff .. controfeiet och affmålat (dvs. lagt ditt inre i dagen). O. Petri Sänd. A 2 a (1528). Jag .. har (nu) tilfälle at afmåla en rätt Svänsk Man. Dalin Arg. 2: 166 (1734, 1754); jfr β. — jfr: (Bellman) blef anmodad, att med sitt sångspel afmåla Konungens bägge f. d. Guvernörer. Atterbom Siare VI. 1: 47 (1852).
β) (numera mindre br.) ngt abstr.: teckna, skildra. The Swenske .. (skola) ingen skada hafwa ther af att jag theras fäderneslandz tillstånd dem afmålar. Gustaf II Adolf 71 (c. 1620). Tillståndet hemma .. måtte rätt vara afmålet och beschrevit. A. Oxenstierna Skr. 1: 249 (c. 1634). Affmåla ens leffuerne. Lex. Linc. (1640, under adumbro). (Ingjald Illrådes) regemente afmålas såsom envälldigt, strängt och orättvist. Botin Hist. 1: 172 (1789).
b) (numera mindre br.) närmande sig bet. utmåla: på ett ngt öfverdrifvet sätt skildra, vanl. i sådant sammanhang, att ett klander uttryckes. Bliffue wij .. medh mongh .. lögnachtigt förtaal .. beförde (dvs. belackade) och affmålade. Tegel G. I:s hist. 2: 237 (1622). Äro de (som tillhöra konungens omgifning) vänner med den sökande, så blir han afmålad, som den aldraskickeligaste. Oelreich 73 (1755). Verlden är ej så ful, som vi henne ängslig afmåla. Bellman 3: 37 (1790). Man är aldrig värre än ryktet afmålar en, men väl bättre. Björn Den besynn. 68 (1792). Alla sina personliga ovänner afmålade han .. på det ohyggligaste. Fryxell Ber. 5: 25 (1831). (Tilly har) afmålats som en af de värste bland tretioåriga krigets våldsverkare. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 170 (1881). — (†) De afmålade och befarade svårigheterna .. äro blott skuggor, som skrämma, men icke skada. Chydenius 409 (1779).
4) (†) allegoriskt l. symboliskt skildra l. angifva, bildligt l. liknelsevis framställa; beteckna. Alla Leuitiska Ceremonier .. (äro) belätes slag (dvs. olika slag af bilder), genom hwilken (dvs. hvilka) then helge Ande haffuer oss affmålat thet tilkommande godha j Christo. L. Petri Kyrkoord. Föret. 14 (1571). Medh vlfwen wil han (dvs. poeten) affmåla the mächtige och Rijke Röffuare. Fosz 335 (1621). Rudbeck Atl. 1: 562 (1679). jfr: Af them gamblom afmålas (människosjälen) medh een samanliudande wäl-stämbd Harpa. Stiernhielm Arch. Dedik. A 2 b (1644). — med saksubj. Thesse tu starke Leyones macht / Affmålar oss Göthernes krafft. Polit. vis. 258 (1640; med afs. på Sveriges vapen); jfr 5.
5) (†) gm likhet med (ett föremål) gifva en (målande) bild af l. lefvande föreställning om (detta). Sancte Jöran affmålar här en Regent, / Huru han skal wara sinnat. P. J. Rudbeckius C 4 b (1624). På Öön S. Mauritii .. är en (vulkan) som .. om Nattetijden fullkomligen affmåhlar sielfwa Helfwetit. Rel. cur. 152 (1682). — med saksubj.: bilda. När detta gräset växer på en mager äng, synes det afmåla en blå ring. Linné Öl. 66 (1745).
II. (enst., †) öfverdraga ngt (med färger); öfvermåla; jfr AF II 7. En sköld med åtskilliga färger afmålad. Schlegel o. Klingspor Ättart. 216 (cit. efter RR 1653).
Spoiler title
Spoiler content