AFNYPA a3v~ny2pa, v. -er, -nöp, -nöpo, -nupit, -nupen (se för öfr. NYPA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) gm nypning borttaga. Lundberg Träg. 151 (1754, 1780). Afnypa alla för mycket yppiga blommor. Livijn 1: 173 (1817). Från .. (födelsemärket) utgick .. en liten växt .., stor som en ärt ..(; jag) kom att .. borttaga denna utväxt .. genom afnypning med naglarne. C. F. Dahlgren S. arb. 1: XXI (1842). Snytningen (af ljuset) måste förrättas med nyporna. Han .. såg betänksamt på .. skaren ..(,) spottade i fingrarne och afnöp den. Sundblad Ups. 200 (1884).
2) (mindre br.) gm nypning minska l. stympa. Des (dvs. processraseriets) klor, som med sin flijt en Pussort (gm de lagar, han utarbetat,) mond' afnypa, / Nu redan växa till, af svarta blecket drypa. Düben Pulp. 29 (1722). Dalin (1850). — jfr: En myrten bör ofta afnypas, om man vill, att dess krona skall bli tät.
3) gm nypning tudela. Afnypa en blomstjälk. Dalin (1850). jfr: De tätt stående (hvitbetsplantorna) kunna .. ej gerna gallras med hacka, utan afnypas helst med nageln. Lundeqvist 434 (1840, 1855).
