SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFPLANKA a3v~plaŋ2ka (a`fplanka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afplanke]
— jfr PLANKA AF.
1) medelst plank l. brädvägg afstänga l. afskilja (del af rum osv.) från annan del l. afstänga (ett mindre rum inuti ett större). Afplanka en fårkätte i fähuset. Lind (1749). Det .. afplankade rummet på gården .. tilföll dem (af lasarettshjonen), som hade stinkande rötsår. Odhelius Præs. i VetA 1776, s. 12. Laurén 61 (1877).
2) medelst plank l. brädvägg afdela (ett rum) i smärre delar. Serenius (1741). Almqvist (1842). Ett gammalt ruckel, afplankadt i en mängd rum. Wetterbergh Past. 43 (1845).
Spoiler title
Spoiler content