SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFPLANKNING a3v~plaŋ2kniŋ (a`fplankning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkret:
1) rum, afplankadt inuti ett annat. Verschlag .. afplankning i en kammare, alcov. Lind (1749). Det rum, som jag erhöll, bestod endast af en afplankning på vinden, lik en fårkjette. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 54 (1834). Wieselgren Bilder 315 (1889). — i bild. (Hela världen är ett stort fängelse), i hvilket det är många afplankningar, skrubbar och kyffen. Hagberg Shaksp. 1: 327 (1847).
2) det, hvarmed man afplankat; skiljevägg, afbalkning. Skiljomurens eller afplankningens underhållande. Byggn.-ordn. för Strömstad 1807, art. VI, § 3. Afplankningarne böra alltid gå upp till takytan. Stål 2: 21 (1834). En afplankning, .. hvarigenom hippodromen deltes i tvenne bestämdt åtskilda banor. Palmblad Fornk. 1: 145 (1843). — bildl. En .. afplankning mellan tro och vetande. PT 1883, nr 25 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content