AFPLATTNING a3v~plat2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. af föreg. —
Etymologi
[jfr holl. afplatting, t. abplattung]
mer l. mindre konkret: afplattad form l. yta; (storleken af) afvikning(en) från den sfäriska formen. Kulan (får) .. genom afknipningen (af den i ingötet bildade tappen) .. en liten afplattning. Almroth Tekn. 146(1838). (Jordens) afplattning är .. omkring 2 svenska mil vid hvardera polen. E. Erdmann i NF(1875).
Ssg: AFPLATTNINGS-YTA310~20. fys. den yta, utefter hvilken två kroppar beröra hvarandra i det ögonblick de sammanstöta o. hvilken därvid afplattas. Fock Fys. 214(1859).
