SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFREPA a3v~re2pa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afribbe, holl. afrepelen, afrepen]
— jfr REPA AF.
1) gm repande frånskilja; repa bort. Afrepa löf. Retzius Fl. oec. 255 (1806). Sedan (sparris-)bären blifvit mjuka, afrepas de. Lundström Trädg. 110 (1831, 1852). Fröet (af ängskaflen) kan .. lätt afrepas af qvinnor och barn. Lundeqvist 475 (1840, 1855).
2) (mindre br.) gm repande beröfva (ett föremål) alla långs (detsamma) fastsittande delar. A(frepa) en bärklase, en löfruska. Dalin (1850). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content