SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRESA a3v~re2sa (a`fresa Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. RESA, v.2). vbalsbst. -AN (†, RARP V. 1: 140 (1652)), -ANDE (föga br. Horn i HSH 36: 231 (1579); Kiöping 109 (1667); Almqvist (1842)), -NING († Schroderus Uss. I 4 b (1626); Ekblad Lib. mem. (1764)); jfr AFRESA, r. l. f.
Etymologi
[jfr d. afreise, holl. afreizen, t. abreisen]
resa bort l. åstad; numera företrädesvis om handlingen att börja en resa l. anträda en färd. — jfr RESA AF.
a) om person. Han har nyligen afrest till utlandet. Tegel G. I:s hist. 2: 373 (1622). När har eller är han afrest? Lind (1749). Commissarierne afreste från Lifland i början af Februarii månad. Hallenberg Hist. 2: 540 (1790). Riksrådet Cederhjelm afreste till Ryssland såsom utomordentlig ambassadör. Svedelius i SAH 55: 220 (1879). — (föga br.) Äro .. (domkyrkosysslomännen) afreste på (dvs. i) Kyrkiones nödige ährender, tå försörie the som hemma äro, tiensten. Emporagrius i KOF II. 2: 345 (c. 1655).
b) (föga br.) om fartyg. (Fregatten) hade ordres att oförtöfvadt afresa till China. Lind af Hageby Minnen 9 (1860).
Spoiler title
Spoiler content