SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRUTA a3v~rɯ2ta, v. -ade.
(enst.) göra rutig, indela i rutor. Näsdukar, afrutade i åtskilliga fasoner. J. Stolt i Bidr. t. vår odl. häfder 31 (1879). — jfr RUTA AF.
Spoiler title
Spoiler content