AFSJUDA a3v~ʃɯ2da, v. -er, -sjöd, -sjödo, -sjudit, -sjuden (se för öfr. SJUDA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. afsiudha; jfr d. afsyde, holl. afzieden, t. absieden]
1) (numera föga br.) intr.: koka bort, gm kokning bortdunsta. Lät Ätikian affsiudha eller affrykia på Eelden, så blifwer ther een swart Olio på bottnen. Forsius Min. 64 (1643).
2) tr.
a) (†) förvälla. När Rijsen blifwa affsudhna, lägg så Hönset ther vthi igen. Kokeb. B 3 a (1650).
b) tekn. vederbörligen koka (ngt i l. med ngt visst ämne). Igenom afsjudning med Lut och Såpa .. har jag försökt denna färge-stoft. Gadd i VetAH 28: 142 (1767).
c) gm kokning fullända beredandet af (en viss mängd salpeter). Han hade på en sommar afsjudit trenne varmlador. Kindblad (1867). Efter afsjudning af en lada salpeter. Dens.
