AFSKOTTA a3v~skot2a, v. -ade (se för öfr. SKOTTA). vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) gm skottning aflägsna l. borttaga (lösa ämnen, ss. jord, snö o. d.); skotta bort. Man kan .. emoot Winteren skåtta lijtet mehra Mull uppå Rötterna, men om Wåhren det samma sedan afskotta. Rålamb 14: 29 (1690). Lundström Trädg. 161 (1831, 1852). Snön skulle .. afskottas. Schröder M. fr. sk. 44 (1888).
2) gm skottning befria (ngt) från lösa ämnen, ss. snö o. d.; skotta ren. Afskotta en trappa, en väg, ett tak. Dalin (1850).
Anm. Lind (1749) öfversätter afskotta med abschütten o. omvändt abschütten bl. a. med skotta af, Wikforss (1804) abschütten med afskotta. Dessa öfv. synas bero på från ljudlikheten härrörande (felaktig) etymologisk sammanställning af de båda orden o. sakna stöd i det verkliga språket.
