SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKRANKA a3v~skraŋ2ka (a`fskranka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. abschränken]
— jfr SKRANKA AF.
1) medelst skrank o. d. afstänga l. afskilja (del af rum osv. från annan del) l. afstänga (ett mindre rum inuti ett större); afplanka, afbalka. Sahlstedt (1773). Det nedre koret, afsedt för det lägre presterskapet .. samt afskrankadt från rummet för församlingen. Upmark i NF 7: 331 (1883). Midt på golfvet är ett stort rundt parti afskrankadt med ett lågt staket, ungefär som på en circus. Retzius Nil. 293 (1891).
2) medelst skrank l. afplankning afdela (ett rum i smärre delar); afplanka, afbalka. Afskranka ett rum i två afdelningar. Kindblad (1867).
3) (medelst skiljevägg) afstänga l. afskilja (ett föremål från ngt). Tvänne kanoner, under natten afskrankade från batteriet medelst segelduksskärmar. Gosselman S. Amer. 5 (1842). SD (L) 1894, nr 142, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content